I dag den 13 juni 2018 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till en Europeisk försvarsfond, med en budget på totalt 13 miljarder euro för tiden 2021-2027. Fonden kommer att stödja forskning- och utvecklingsprojekt som aktörer från olika medlemsstater tar sig an gemensamt. Syftet är att stimulera effektivitet och undvika duplicering på den europeiska försvarsindustrimarknaden och, inte minst, öka Europas strategiska förmåga och kapacitet inom försvar och säkerhet. Den europeiska försvarsfonden kommer att innebära att EU blir den fjärde största investeraren i försvarsforskning i Europa.
− Sverige och Europa har redan några av världens ledande försvarsföretag och ambitionen med den nya försvarsfonden är att stimulera mer av samverkan, säger Gunnar Hökmark, som vill se mer av öppenhet gentemot omvärlden och EU:s strategiska partners.
− Förslaget som presenterats stänger däremot ute europeiska företag med ägare från icke-EU land. I Europa finns flera ledande företag som är helt eller delvis ägda av exempelvis brittiska eller amerikanska industrier. Det är avgörande för såväl europeisk konkurrenskraft som försvarsförmåga att dessa strategiska partners fortsätter att ha Europa som bas för högkvalitativ forskning och utveckling. Kommissionens förslag skulle få direkt negativa konsekvenser för europeisk försvarsindustri och förmåga fortsätter Gunnar Hökmark.
− Jag vill att Europa ska bli en knytpunkt för ledande innovation och försvarsforskning. Det är endast genom att vårda våra partnerskap – med USA inte minst, men också Japan, Sydkorea, Australien, Brasilien samt inte minst Storbritannien efter Brexit – som vi värnar vår strategiska förmåga och konkurrenskraft.
− Ta Sverige som exempel, vi har ledande industrier som har verkat i Sverige i över hundra år, men som i dag har amerikanska och brittiska ägarstrukturer, men det gör dem inte mindre svenska eller europeiska för det. Kompetensen och kunnandet finns här och de är en del av Sveriges och Europas strategiska förmåga. Europeiska försvarsfonden måste byggas utifrån denna verklighet, avslutar Gunnar Hökmark.