Hoppa till innehåll

Om nästa vecka, och om politisk stil,

En dag med tennis och gräsklippning. Björklöven är skimrande ljusgröna. Nästa vecka är den sista Strasbourgveckan denna mandatperioden. Därefter stundar valkampanj som börjar på fredag med först Växjö och sedan nedslag i Stockholm.

Nu i veckan som kommer röstar vi bland annat om telekompaketet. Det innebär liberaliseringar och avregleringar. Fler kommer att kunna välja fler tjänster. Konkurrenter kommer att få det lättare att konkurrera. Vi kommer ända hem till jacket kunna välja operatör. Och de som varit rädda för att denna lagstiftning ska kunna användas för att avstänga fildelare utan rättslig process kan vara lugna. Det finns inget sådant förslag men däremot har vi nu lyckats få in en artikel i den första paragrafen som klargör att varje sådant beslut måste vara grundat på en juridisk process, och inte en uppgift för operatörer att agera polis.

Nu en helt annan fråga. Nämligen Ulvskog och hennes politiska stil.

Prisreglering leder alltid till högre priser eftersom priskonkurrensen upphävs. Prisreglering har också visat sig vara misslyckat. En öppen konkurrens har visat sig driva ner marknadspriserna ända sedan vi avreglerade telemarknaden mot socialdemokratiskt motstånd.

Så tycker inte Marita Ulvskog. Hon vill säkert gärna ha mer prisreglering i tron att reglering kan sänka kostnader. Men det intressanta som ändå slår mig denna söndagseftermiddag är hennes syn på politiska motståndare. Om man som hon inte är för prisreglering på mobilsamtal är man enligt henne för hutlösa telefonräkningar, läser jag på Newsmill.

Men hon tillhörde ju dem som försvarade monopolet när kostnaderna var enormt mycket större? Var hon då för hutlösa telefonräkningar? Nej, jag tror inte det, det var snarare så att hon trodde på och tror på monopol och prisreglering. Det har visat sig vara fel, men jag är övertygad om att hon tror att hennes åsikter är bra för medborgarna. Eller kanske att hon tror att politikers makt över vardagen är bra för medborgarna i slutändan.

Men hennes uppfattning om meningsmotståndare är att de vill illa. Läs gärna hennes artikel på Newsmill . Jag gör gärna reklam för den eftersom den säger så mycket om socialdemokraternas första namn till Europaparlamentet. På samma sätt som hon en gång tyckte att den borgerliga valsegern 1976 kändes som en statskupp ser hon sina meningsmotståndare som folkfiender. Det är en syn på politiken och på mångfalden som känns lite museal i dagens Europa. Mitt svar till henne kommer snart in hoppas jag.

Men till dess. Prisregleringar håller priser uppe och upphäver prispressen neråt. Vi har inte fått en invasion av låglönearbetare som för en bråkdel av svenska löner tar jobben från svenskar. Socialdemokraternas hets mot den sociala turismen var en gång osmaklig, och visade sig vara fel. Nu skräms Ulvskog för utländska löntagare och förtränger att de enligt EU-lagstiftningen ska ha löner som faller inom ramen för avtal eller lagstiftning i värdlandet. Så var det med Laval fallet och så ska det vara enligt de lagar som gäller.

Och om jämställdhet: ska polacker och portugiser tillsammans med italienare och malteser forma den svenska jämställdhetspolitiken eller ska vi göra det själva. Ulvskog vill att vi ska göra med jämställdhetspolitiken som med jordbrukspolitiken och göra den gemensam. Det har jag svårt att se skulle gynna vår möjlighet att utveckla jämställdheten i Sverige. Men i Ulvskogs värld är dessa uppfattningar illasinnade och onda. Det är inte säkert att väljarna kommer jubla över sakligheten i Europadebatten om Ulvskog får bestämma tonen.