Under kvällen har Sveriges Television i en kritisk men hyllande form av den store tänkaren visat ett TV-program, lite tjusigt kallat Provokatören om en person som hyllat diktaturer, förnekat massmord och försvarat avrättningar av oliktänkande. Det är svårt att se storheten i Jan Myrdal. Än mer patetiskt blir det när programmet försöker förklara hans ensamhet i debatten numera med att 1980-talet innebar nya vindar med ny syn på marknadsekonomi och kapitalism, och då bytte många av hans vänstervänner sida.
Att Jan Myrdal i dag är en ensam och patetisk figur kan ju annars bero på att det är få som vill eller orkar försvara massmord och förtryck när de inte längre kan bortförklara verkligheten.
De som Jan Myrdal kallar vindflöjlar kanske är det, men han byter argument för att försvara sitt försvar av diktatorer, förtryck och avrättningar gör honom inte till någon person att beundra. Det är mörkrets krafter han har varit en ständig brännvinsadvokat åt. Större än så är han inte, även om vänsteretablissemanget har svårt att hantera sitt förhållande till honom, en gång i tiden var han deras hjälte, nu är han en belastning. Då blir det desto viktigare att försöka finna någon annan storhet i honom än den man en gång hyllade.