När jag konstaterade faran med utrikesminister Wallströms Natomotstånd och pådrivande att signera FNs deklaration om globalt kärnvapenförbud svarar Per Åberg att jag inte förstår kärnvapenhotet. Det är just hotet mot kärnvapen som är grunden till att vi inte kan tillåta att diktaturregimer får styra över dess användning. Vad Åberg helt missar är den avgörande skillnaden mellan de regimer som respekterar internationell rätt och de som våldför sig på den.
Den regim som inte respekterar internationell rätt kommer heller inte att respektera ett globalt förbud. Deklarationen blir därmed tandlös mot länder som Nordkorea, Kina och Ryssland som skulle tillåtas att fritt hota med kärnvapen medan Natos medlemsländer tappar sin avskräckningsförmåga. Det är anledningen till att Europas länder, inklusive våra grannländer Norge, Finland och Danmark, inte har signerat deklarationen. De förstår till skillnad från den svenska regeringen att en värld där enbart diktaturer förfogar över kärnvapen är en betydligt farligare värld också för oss.
Wallströms linje går emot våra säkerhetspolitiska intressen och våra viktigaste säkerhetspolitiska samarbeten och den verkliga utmaningen med att säkerställa att auktoritära regimer inte använder kärnvapen.
Åberg reducerar kärnvapeninnehavet hos brutala diktaturregimer som saknar respekt för internationell rätt till att handla om att ”länder man ogillar” har kärnvapen. Men han nämner också ett scenario om Ryssland skulle vilja använda kärnvapen mot Sverige. I ett sådant scenario skulle Natos avskräckningsförmåga vara avgörande. Då kan vi inte samtidigt driva en linje där Ryssland skulle vara ensamma om att förfoga över kärnvapen och där Sverige och Europa skulle stå handfallna för despoterna.