Sveriges Televisions vd Eva Hamilton skriver i dag i Dagens Nyheter om hur hon ser på det moderna public service uppdraget. Det är bra att hon resonerar utifrån att publiken i framtiden kommer att se på TV på många olika sätt, via olika sätt att distribuera programmen. TV är inte längre sändningar i etern i en viss kanal som människor följer utan det är produktion av program som publiken väljer att se när det passar den enskilde. Och som Hamilton noterar, internet inte bara blir utan är en distributionsform som förändrar logiken i TV-branschen. Bredband erbjuder nya och större möjligheter snarare än hot. Det är däremot en förändring som i sig förändrar mycket.

Den ställer nämligen frågan vilka program public service ska producera och erbjuda i en miljö som präglas av en mängd konkurrenter som sänder de program som lättast vinner stora grupper av tittare. Det är inget fel i det, det är bra för publiken och det drabbar inte public serviceuppdraget heller, om inte syftet är att fungera som ett filter för vad publiken ska se. Och det är det fortfarande många som drömmer om, trots att verkligheten för länge sedan har lämnat den tid då familjen samlades för att se den linje av program som presenterades för dem.

I dag är det inte så. Filmerna ses för sig, nyheterna när man kan, den senaste underhållningen när man vill och var och en kan välja sin favorit.

I den miljön blir det viktigaste att producera de program, breda eller smala vad det nu är, som annars inte görs och som kanske kräver mer. Hamilton pekar på detta när det gäller att göra Sveriges Televisions arkiv tillgängligt men är inte lika tydlig när hon skriver om dagens programansvar.

Dramatiseringar av svensk litteratur och kulturarv, bilder från den svenska verkligheten, nationalscenens kraft och barnprogram och underhållning som formas utifrån det svenska samhällets förutsättnignar. En del av det kan vara smalt och en del brett.

Det viktiga är att de kommersiella kanalerna förstör inte för public service när de sänder program som publiken vill se. De frigör utrymme för att ta ansvaret på allvar och fördjupa verksamheten till de program som publiken kommer att vilja se när de kan, vill eller har en favorit. Det vore en fördel om public service valde att se sin egen och andras verksamhet ur publikens perspektiv eftersom det är den man är i tjänst hos.

Bloggar: Böhlmark och Andersson.


1 kommentar

Helgonblomma · 26 februari 2011 kl. 18:40

Personligen har jag valt bort all form av TV – och den valfriheten vill jag ha kvar.

Varför ska jag behöva betala för något jag inte vill ha att göra med bara för att jag råkar ha intressen som kräver internet-tillgång?

Varför anser sig ett visst företag ha rätten att kräva alla som /teoretiskt/ sett kan ta emot en tjänst/vara på en skyhög avgift som slår hårdast mot låginkomsttagare och singelhushåll? Speciellt i ljuset av att de själva *väljer* att lägga ut sitt material på ett så publikt och tcp/ip-baserat sätt att kommunicera som internet?
Varför ska jag som konsument inte kunna avsäga mig en leverans av en tjänst/vara som jag inte vill ha och gör allt för att slippa få?

Kan jag inte få den valfriheten skall det hela betalas via t ex en öronmärkt avgift precis som begravningsavgiften är idag – om det sedan kallas skatt, avgift eller något annat lägger jag mig inte i.

//helgonblomma (aktiv i ett annat parti)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.