Det är nog svårt för någon socialdemokrat att med stolthet peka på någon framgång för regeringen Löfven. Det som skulle bli lägsta arbetslösheten i EU har blivit en av de högsta. Sverige har rekord i dödsskjutningar och sprängningar bland alla jämförbara länder. Grov kriminalitet och parallella rättssamhällen underminerar vår rättsstat och demokratin. När människor i våra förortsområden känner en ständig otrygghet drabbas företagande och förutsättningarna för riktiga jobb. Eftergivenheten till Mp har lett till avvecklad kärnkraft och elbrist – det som regeringen i sin vilsenhet inför verkligheten föredrar kalla elöverskott- vilket hotar inte bara nya investeringar utan Sveriges möjligheter att ta nya kliv i klimatpolitiken. Migrationspolitiken är en fullkomlig röra med ständiga motsägelser som resulterar i godtycke och en fortsatt migration utan rättsstatens prövning. Allt fler unga kvinnor, och unga män, dras in i ett avskyvärt hedersförtryck. I Malmö allra värst men även i andra delar av landet en antisemitism som är en skam för vårt land, med i Malmö socialdemokrater passivt betraktande och ibland legitimerande. I kris efter kris har regeringen Löfven inte vågat eller velat ta ansvar och leda. Passiviteten och valhäntheten. Säkerhetspolitiskt låter man ryska företrädares ordval bestämma vad som är lämpligt för Sverige när det gäller frågan om Nato.
Detta är en regering i förfall. De partier som stöder den har ett ansvar för de problem som fördjupas i vårt samhälle och som skapar risker för rättsstat och demokrati. De har gjort det till ett självändamål att stödja en regering som låter regeringsmakten förfalla.
Det blir än mer allvarligt när Stefan Löfven nu fortsätter hävda att oppositionen är ett hot mot demokratin. Med ett maktskifte, menar han, skulle Sverige gå vägen mot fascism och demokratins undergång. De partier som stöder en sådan regeringschef ska inte tro sig bidra till värnet av den liberala demokratin.
Stefan Löfvens ordval har hörts allt för många gånger men nästintill aldrig från ledare från stabila demokratier. Många makthavare runt om i världen legitimerar sin makt genom att ifrågasätta oppositionens demokratiska legitimitet. I USA slutade det som det gjorde med en förskräckelse. När Trumps anhängare lyssnade till budskapet att demokratin var hotad med Biden hände något som inte får hända här och som jag heller inte tror kan hända här.
Men när socialdemokratiska statsråd använder begrepp som stormtrupper om oppositionen, gripa makten och statskupp om demokratiska maktskiften hamnar man på fel sida i den ständiga kampen för demokratins legitimitet. Deras förtal av andra är medvetet och beror på frånvaron av politik att presentera. Men de förstår sannolikt inte att de så förblindade av den egna viljan till makt sällar sig till dem som underminerar demokratins trovärdighet. Maktskiften hör demokratin till och är inte dess motsats. Föreställningen att demokratin förutsätter att sittande regering sitter kvar gör det inte.