Ser att socialdemokraternas Stefan Löfven på fullt allvar menar att alliansregeringen gjort av med 97 miljarder genom Vattenfalls köp av Nuon. Med tanke på att han är en vän av statligt ägande måste det nog sägas att han ger ett av de bästa argumenten för att staten inte ska driva företag.
Företagandet och dess förutsättningar blir politiserat och beroende på bedömningar som inte är kommersiella utan som skapar ett ständigt gränsland mellan politik och företag, just det som i en marknadsekonom ska vara tydligt uppdelat.
Men Löfvens uttalande innebär inte bara att frågan om ett statligt företags investeringar blir till politik på busknivå utan också läggs i händerna på beslutsfattare som kan hävda att ett köp av ett företag innebär att hela köpesumman som sådan har förlorats, dessutom på bekostnad av offentliga utgifter. Sedan kan det som ju också görs diskuteras om det var ett bra köp eller inte. Det var inte bättre då än att det uppenbarligen fört med sig förluster till i dag men uppenbarligen inte sämre när det gjordes än att Stefan Löfven eller någon annan socialdemokrat inte sa nej.
Om Stefan Löfven på fullt allvar menar att staten har förlorat 97 miljarder på Nuon affären, och om han verkligen menar att det hade kunnat bli till sjukvård har han gett ett ypperligt gott argument mot statligt ägande liksom mot att han själv ska vara statsminister. Alternativet till ett företags investeringar, statligt eller privat, är inte konsumtion, vare sig privat eller offentlig, lika lite som att ett köp innebär en förlust av hela köpesumman.