Det återkommande temat för rapporterna från klimattoppmötet i Madrid, är besvikelsen inför hur lite man åstadkom. Och så var det naturligtvis. Men det finns en viktig sak att ta med sig från Madrid. Det är inte målen utan medlen som förändrar världen snabbast. Det kräver att vårt fokus måste flyttas från symbolpolitik och offermentalitet, till utveckling och framgång.
Sveriges förmåga att påverka den globala klimatpolitiken handlar inte om att försöka vinna genom att sätta högre mål än andra. Vår viktigaste insats är att visa att man kan nå längre än vad andra har gjort. Det är när Sverige visar att minskade utsläpp, kan förenas med ekonomisk tillväxt som vi övertygar andra. Det är när vi utvecklar teknologier som eliminerar eller minskar de fossila utsläppen som vi påverkar globalt.
De globala klimatkonferenserna har visat sig vara viktiga mötesplatser och en viktig del i den globala processen men den som tror att klimatfrågan löses genom att världens stater bestämmer sig för att sätta mål högre än i dag, kommer ständigt bli besviken. Det är genom utvecklingen av nya energikällor, eller rättare sagt utvecklingen av energikällor, och nya teknologier som de riktiga framgångarna kan komma.
De som tror att vi kan minska utsläppen i världen genom en politik i Sverige som leder till vikande tillväxt och högre arbetslöshet, inser inte behovet av investeringar, utveckling och nya teknologier. Inget av allt detta kommer till stånd utan tillväxt. Det kräver handel, växande ekonomier i fattiga länder liksom i rikare samt ekonomiskt utrymme. Fattigdom eller stagnation lägger ingen grund för de investeringar som krävs.
Sveriges utsläpp är i det globala perspektivet marginella. Vår påverkan på andra kan däremot bli stor genom att vi visar hur ekonomisk tillväxt kan förenas med minskade utsläpp. Det är i det perspektivet förödande att den svenska regeringen prioriterat symbolåtgärder som högre flygskatter eller subventioner av elcyklar, som i bästa fall hyllas i svenska media, samtidigt som man målmedvetet bidrar till mångfaldigt större utsläpp genom att avveckla kärnkraften.
Istället för att gå i täten för flyg med mindre utsläpp, stålproduktion utan fossil energi, transporter och biltrafik baserade på el samt fossilfria energikällor, skapar den nuvarande politiken elbrist i Sverige och mindre möjligheter att genom export stänga fossil kraftproduktion i Östersjöregionen.
I en värld där vi kan påverka andra genom vårt förnuft är det ansvarslöst att driva fram ökade utsläpp av koldioxid i Sverige och på den europeiska energimarknaden, genom att avveckla svensk kärnkraft.
Så länge länder som i dag är helt beroende av fossila bränslen inte ser någon annan utväg än att fortsätta använda fossila bränslen, kommer den globala klimatpolitiken fortsatt vara en besvikelse.
Så länge man tror att klimatdebatten bara handlar om domedagsprofetior och debatt med dem som är skeptiker, kommer vi försumma den viktiga debatt som nu krävs. Nämligen hur vi ska göra olja, kol och gas överflödiga, omoderna och mindre ekonomiska än alternativen.
Det kräver mindre domedagsprofetior, mindre klimatpanik, mindre symbolpolitik men ansvarsfull energipolitik och mer fokus på de åtgärder som bidrar till en långsiktig omställning. Där minskade utsläpp kan gå hand i hand med global utveckling