Debatten mellan mig och Jakop Dalunde (MP) blir allt mer rörande. Han håller med mig om att det är svårt att vara miljöpartist när det gäller klimatfrågor och jag håller med honom om att det är lätt att vara moderat. För oss är det självklart att se till de stora förändringarna, som långsiktigt och i stor omfattning påverkar verkligheten, medan Miljöpartiet har förlorat sig i pressträffarnas lockelse av symbolpolitik.
Det är inte en klimatpolitik värd namnet att som Dalunde åberopa och försvara subventioner av elutombordare och elcyklar samt skatt på flygresor. Det finns ingen större miljövinst i att rodd ersätts av elkraft – för det är vad elutombordare mest handlar om – eller att cyklister använder sig av elkraft i våra storstäder. Nyttan av att flygplanen till Sveriges olika delar får färre passagerare genom att studenter och låginkomsttagare får låta bli att besöka familjen eller åka hem närmar sig noll.
Däremot spelar det stor roll för utsläppen i Sverige om vi i Sverige genom ett dynamiskt inrikesflyg kan bidra till nya generationer av flygplan som ger mindre utsläpp. På samma sätt är det viktigt att vi kan utveckla den svenska biltrafiken till nya generationer av miljövänligare motorer i stället för tvära kast i förbud och beskattning av det som var subventionerat i går. Framgångsrik miljöpolitik måste vara långsiktig.
Än viktigare än detta är att vi bidrar till energimarknader som är öppna och som bidrar till en snabb kommersiell utveckling av förnyelsebara energikällor. Det kan lämna stora bidrag till den globala energiomvandlingen. Så gjorde vi när jag med flera i Sveriges riksdag på 1980-talet drev igenom ett tak för utsläppen av CO2. Det stoppade utvecklingen av ett svenskt nät för naturgas, som i sin tur hade gjort det ekonomiskt omöjligt för den snabba utvecklingen av biobränslen. Under hela den tiden drev Miljöpartiet på för att avveckla kärnkraft som då hade ersatts av naturgas. I dag är Sverige unikt i hur vi har lyckats. Det var rätt svårt, men gör det lätt att vara moderat.