Nu kväll i snöigt Zagreb. De verkar inte ha tagit det här med medelhavsklimat på allvar. Tidigare i dag i Bryssel presenterade kommissionen sin rapport om utvecklingen av förhandlingsarbetet med Kroatien vad gäller det som kallas kapitel 23, vilket handlar om utvecklingen av rättsväsende, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt de krigsförbrytelser som ännu inte hanterats. Det var en på ett sätt kritisk rapport, som pekade på hur mycket som behöver göras, inte minst för att visa att det kroatiska rättsväsendet inte bara är självständigt i teorin utan även fungerar i verkligheten, men också positiv vad gäller de framsteg som har gjorts.
Kommissionens viktigaste slutsats var att Kroatien måste etablera ett ”track record”, det vill säga att man har ett rättssystem som är i gång och fungerar och att det är effektivt. Mitt besked till mina kroatiska värdar här i kväll var att det också är ett uttryck för att vi närmar oss ett medlemskapsläge där de resterande problemen blir mer konkreta samtidigt som vi nu ställer krav på Kroatien som vi borde ställt även på andra, som Rumänien och Bulgarien, och som i sin tur är viktiga för att skapa en positiv förändringsprocess på hela Balkan. Och ju starkare vi står i den frågan desto starkare står Kroatien när det gäller att få alla medlemsländernas och parlamentets ja till ett medlemskap.
I morgon inleder vi vår konferens här med en diskussion kring Kroatiens roll i denna region. Sedan blir det hemfärd för min del för att hinna med lite annat, bland annat möten kring finansmarknadsfrågor och viktigast av allt födelsedag i familjen.