I dag val i Serbien. Det är ett av de länder som EU förhandlar om medlemskap med. Det är en förhandlingsprocess som jag följer rätt noga som medlem i den parlamentariska delegation som Europaparlamentet har tillsammans med Serbiens parlament. Och det finns många problem och utmaningar som speglar de utmaningar som vi i en större helhet ser Europa står inför.
För Serbien handlar medlemskapsprocessen om vilken väg man vill gå i Europa. Ryssland utövar en omfattande påverkanspolitik, med gamla relationer och en religiös gemenskap som bas, samtidigt som det för dagens serbiska samhälle finns ett litet intresse att bli som Ryssland.
Ett av oppositionspartierna förespråkar den så kallade eurasiska unionen med Ryssland. Det är som så ofta också i syfte att motverka de reformkrav som i dag ställs på moderna samhällen. De gamla krigsförbrytarna och de gamla försyndelserna kan döljas i ett ökat beroende till Ryssland, tror och hoppas många av de gamla strukturernas företrädare.
En sådan väg leder in i beroendet till en korrupt och maktfullkomlig regim där plutokrati är den härskande styrelseformen. Det blir inte ett öppet samhälle präglat av frihet och tolerans lika lite som det blir en öppen ekonomi präglad av mångfald och företagande. Det blir nationalism, hat och motsättningar så som vi ser att Putinregimen odlar dem. På Balkan är detta en återgång till en tid som var för bara några decennier sedan. Hatet då, motsättningarna, den etniska rensningen och krigen hotade hela Europas säkerhet och fred. Den gav oss en flyktingfråga inom Europas gränser.
Det är som väl är trots allt få som vill ha det ryska samhället och dess förakt för det olika och det finns ingen anledning att vilja detta för någon som vill ha ett öppet och säkert Europa. Det är få som vill se en ökad konflikt mellan människor och folk i denna del av Europa. Men de finns liksom det finns dem som tror att vi kan strunta i det.
De tusentals människor som dödades, mördades och våldtogs, som drevs på flykt och som miste sina nära är ett vittnesmål om det motsatta.
Europafrågan handlar i Serbien, i Storbritannien, i Holland där 20 % röstade emot ett handelsavtal med Ukraina och i Sverige inte om vi ska vara missnöjda med enskilda regleringar, det kommer vi vara oavsett på vilken nivå de beslutas, utan om vi ska värna det gemensamma och samarbete om människors frihet och rätt.
En seger för Putinregimens vänner i Serbien, på samma sätt som en liten minoritet i Holland röstade för att vi ska vända Ukraina ryggen, gläder säkerligen Le Pen, UKIP, Åkesson och Sjöstedt, som alla har det gemensamt att de ser Europasamarbetet och öppenheten som en fiende till deras idéer. Den skulle få konsekvenser även för dem.
Det är dags att vi var och en inser att Putin, Le Pen, UKIP, Åkesson och Sjöstedt har rätt. Öppna gränser, fri handel och fria ekonomier är tillsammans med ett starkt värn av demokrati och människors frihet en fiende till deras idéer.
Det är just därför vi har EU, för att fred och frihet ska kunna lägga grund för människors trygghet och välstånd. Därför ersätter också gemensamma lagar nationella lagar. Det innebär inte att de är sämre men att de är färre. På Balkan ser vi varför tydligt om vi bara blickar några år tillbaka i tiden.
Det innebär inte att vi gillar lagarna i varje enskilt fall, lika lite som vi gör det i den nationella politiken. Men vi bör gilla att det gemensamma står starkare än hatets och motsättningarnas profeter. Valet i Serbien i där är viktigt för oss i Sverige, liksom för britterna och holländarna och oss alla.