G20-mötet i Cannes har av uppenbara skäl blivit dominerat av den grekiska frågan. Och den grekiska frågan är i själva verket många frågor. Hur mycket påverkar en sannolik grekisk konkurs europeiska banker? Hur påverkar den förtroendet för andra länder som Italien? Och hur påverkar den europeiskt samarbete och euron? Kommer Grekland stå kvar i euron efter en folkomröstning? Och kommer folkomröstningen att hållas eller försvinna i ett nyval med osäkert utfall och med en än osäkrare framtid för Grekland?
Den stora globala frågan i G20 och i andra sammanhang måste handla om att få den globala ekonomin i en ny balans med de krav det innebär på bland annat Kina att låta sina medborgare få tal del av en större del av det värde de arbetar ihop. De underskott som plågar många av världens ekonomier, och den globala ekonomin som sådan, kan bara hanteras genom ökad export. Det ställer krav på underskottsekonomierna och det ställer krav på de ekonomier som i dag har stora överskott. Även små steg mot en sådan öppning kommer att leda till en stabilare situation när det gäller andra ekonomier med problem. Och det leder också till en utveckling mot ett öppnare Kina.
Det finns skäl att fråga sig hur så många ekonomier, inklusive den amerikanska, har kunnat sätta sig i ett sådant beroende till Kina som i dag. Ett svar kan vara att man underskattat den kinesiska ekonomins växande betydelse för den globala ekonomin. Ett annat att man låtit den dynamiska ekonomiska utvecklingen skyla det faktum att Kina är en totalitär diktatur som i dag är mäktigare än någonsin och som präglas av en annan logik än demokratiernas. Det är långsiktigt den viktigaste globala utmaningen.
Vi hade fått betala för en mera demokratisk världsutveckling. Det är betydligt billigare att tillverka i Kina och på så vis gynnas vi konsumenter som tänker snävt och vardagligt, även vi skatteförtryckta vill väl ha rimliga priser? Om vi däremot låtit det stå made in Sweden eller USA på produkterna hade de varit för dyra för de flesta. Både USA och i synnerhet Europa har underlåtit att tillse att billig tillverkning kan ske där också, men det hade krävt betydligt lägre löner än idag varför vi kanske ändå inte haft råd. Bäst hade varit om våra handelspartners som Kina hade anammat västerländsk demokrati, givetvis, men där är vi inte ännu, men jag tror att den kommer, vi har sett upproren i Afrika och Mellanöstern där yngre människor inte nöjt sig med att ha förstenade diktatorer över sig. Ändå håller jag helt med om att Europa måste bli mera produktivt, effektivt, innovativt än nu. Syna de stora byråkratiska systemen i sömmarna, där går det att spara, skrota LAS, anpassa skatter till nivåer som finns internationellt, gör det lättare för enskilda att starta företag, det är bara att börja.
Håller med Gunnar. Men jag oroar mig mer över fortsättningen – om nu Kina får större inflytande genom köp och lån i och till västvärlden – hur utvecklar sig de nuvarande ekonomierna? Här kan ske en global förändring inom inte alltför lång framtid. Världens ”centrum” förflyttas, väst blir öst, Europa endast en liten del av den totala ekonomin såvida inte Kina redan börjar göra anspråk på utvecklingen…