Det finns ingen anledning för omvärlden att finansiera en ansvarslös ekonomisk politik som driver ett land ner i ekonomiskt fördärv. Det vore att medverka till att lura det landets väljare om förutsättningarna för en ekonomisk återhämtning. Grekland har fått stöd från euroländerna och IMF för att skapa tid för att reformera och anpassa de offentliga finanserna till verkligheten.
Syrizaregeringen lyckades inom loppet av en vecka att vända på en uppåtgående ekonomi – Grekland var efter reformer på väg att få högst tillväxt i eurogruppen för 2015 – genom att säga nej till reformer, höja utgifter samt skatter på jobb och företagande samtidigt som man sa nej till att betala gamla lån. Då uteblir både tillväxt, jobb, investeringar och framtidstro.
När det inte längre var möjligt för Grekland att låna på den internationella marknaden var det enbart genom att EU och euroländerna garanterade nya lån som det var möjligt att på en gång hantera de viktigaste utgifterna och samtidigt få tid för reformer.
Det är inte EU utan verkligheten som tvingat grekiska regeringar att spara. EU har däremot mildrat konsekvenserna av besparingarna. Den verkligheten har den kommunistledda Syrizaregeringen fått landets väljare med på att säga nej till, i förhoppningen att en folkomröstning kan upphäva den och tvinga omvärlden till nya lån utan villkor.
Det torde vara en av de mest unika händelserna i den moderna ekonomins historia. Grekland är sedan en vecka tillbaka ett land med stängda banker, stängda betalningssystem, stängt för transaktioner med omvärlden och med stängda framtidsutsikter. Det kommer ta lång tid för Grekland att komma tillbaka till där man ändå var i igår efter det fria fall som nu väntar.
Risken är att man glider i väg mot att bli en venezuelansk ekonomi i Europa, med applåder från Europas och Sveriges vänsterdogmatiker. En stängd ekonomi under statlig kontroll, med förstatligade företag och banker helt igenom och med en statskontrollerad handel. Så ser vägen mot än större fattigdom ut.
Det är en utveckling som EU måste söka skona det grekiska folket ifrån. EU bör ta ansvar där den grekiska vänstern föredrar att leva i en parallell verklighet.
För det första måste kraven på reformer stå fast. Utan reformer kommer Grekland glida vidare ner i den moras som kriserna de senaste åren varit ett uttryck för.
För det andra, under dessa förutsättningar är det viktigt att ECB liksom EU bidrar till att grekiska banker kan finansieras istället för att gå i konkurs. Det kan ske genom att bankerna i fråga får nytt kapital från nya ägare, till exempel andra europeiska banker som vågar gå in. Det kommer i sin tur kräva en bail in av de lån som bankerna är finansierade av.
För det tredje, utan reformer finns det ingen anledning för EU att finansiera den grekiska regeringens ekonomiska politik mot kaos. Det kommer ställa desto större krav på stödprogram till befolkningen. Det blir då logiskt att välja en annan valuta, med mindre värde och större påfrestningar men baserad på en europeisk grund för fri handel och inre marknad.
I det läget bör EU omforma sina regional- och strukturfonder för humanitär hjälp. Grekerna kommer nämligen inte få någon trygghet genom sin regering som inte bara har gjort av med pengar, tillväxtkraft och förtroende hos långivarna. Det grekiska folket är idag gisslan hos en dogmatisk regering som tror att en folkomröstning löser förhandlingar om andras bidrag för att stödja landet. Så är det inte och det riskerar att bli en bitter lärdom för Grekland. Det blir andra som får ta ansvaret så långt som möjligt när den grekiska regeringen sviker sitt folk.
Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentariker
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/grekiska-folket-gisslan-hos-dogmatisk-regering-17154