Till de mer besynnerliga den senaste veckan hör att en arbetsgrupp som sorterar under FN-s människorättskontor ansett att det var Storbritanniens och Sveriges fel att Julian Assange inte velat inställa sig för förhör angående anklagelser om sexuellt ofredande och olaga tvång utan istället isolerat sig själv på Ecuadors ambassad i London.
Arbetsgruppen i fråga är ingen domstol, består inte av domare utan att personer engagerade i folkrätt. Den har ingen roll i vare sig Storbritanniens eller Sveriges, eller ens det internationella samfundets, rättsutövning. Det är en arbetsgrupp för tyckande som inte står över någon av domstolarna i något av länderna eller i det internationella rättssystemet. Uppenbarligen har den ansett att det inte ska finnas någon skyldighet eller tvång för en för ett allvarligt brott misstänkt person att infinna sig till förhör.
Assanges undanhållande har också lett till att tiden för preskribering av några av de brott Assange misstänks för har gått ut. Det har motverkat rättvisan, inte underlättat dess upprätthållande. De som hävdar att arbetsgruppens tyckande bör stå över rättsstatens institutioner har mycket att förklara eftersom de de facto hävdar att politiska bedömningar ska gå före lag och rätt.
FN är inte en organisation som står över enskilda länder och deras rättssystem. Vare sig över Rysslands, Kinas, Irans eller Saudiarabiens eller Sveriges eller Storbritanniens. FN´s beslut formas däremot ofta av majoriteter som formas av diktaturer och tvivelaktiga rättsstater. Dess kommitté för mänskliga rättigheter domineras av de som står för det främsta förtrycket. Och politiska ställningstaganden i FN präglas ofta av fördömanden av regimer som är misshagliga för det stora flertalet diktaturregimer. Saudiarabiens eller Irans, för att inte tala om Kinas, många avrättningar som står i strid med både internationella konventioner och rättsstaters grundläggande principer fördöms inte vare sig av dessa länder eller alla de många andra som vill kunna ta sig friheten att bekämpa demokratin i det egna landet. Tyvärr lever alltför många stater inte upp till FN´s rättighetsstadga som de förpliktat sig att följa, men tyvärr gör organisationen i sina beslut det heller inte.
FN är förvisso viktigt för det är en mötesplats och det ger en möjlighet för världssamfundet att agera, om inte stormakter blockerar. USA brukar blockera när diktaturerna vill fördöma demokratin Israel medan Ryssland eller Kina har blockerat agerande mot det massmördande som präglat regimen Assad i Syrien.
Om vi skulle ge FN en roll av överhöghet över rättsstat och demokrati skulle vi underminera rättsstaten och demokratin. Mot den bakgrunden är det illa att den svenska regeringen så 1970-talsmässigt nu flirtar med diktaturerna för att få röster till en plats i säkerhetsrådet. Precis som diktaturerna föredrar Wallström att misstänkliggöra Israel men är tyst inför massavrättningar i de länder som ser demokratin som hot och mänskliga rättigheter som tomma ord. När Saudiarabien eller Iran avrättar politiska motståndare sker det i strid med internationell rätt och är vid sidan om lagen.
De tusen och åter tusen som sitter i fängelsehålorna i dessa och många andra länder möts av tystnad. För dem finns ingen solidaritet och ingen rätt. Det är värre än att Julius Assange på eget ansvar har hållit sig undan rättvisan i två av världens främsta rättsstater. FN-panelen har ställt sig bakom Assanges flykt från rättvisan eftersom den av politiska skäl ville ge honom stöd mot Storbritanniens och Sveriges regeringar. De glömde att dessa regeringar lika lite som andra regeringar i rättsstater inte har att göra med processen att pröva om någon är skyldig till ett brott eller ej. Det är dags att sluta idealisera FN i svensk samhällsdebatt och i svensk utrikespolitik. Att värna demokratin, att reagera mot diktaturer är viktigare än att kampanja för en plats i Säkerhetsrådet. FNämstaav världens ledande rättsstater. ållit sig undan från rättsvisan. r med internationell rätt och är vid sidan om lagen. iFör dem