Ett av de stora projekten i omvandlingen av den europeiska ekonomin är nu att inlemma Serbien i den fria ekonomin.
Det är ännu inga biskopar eller frihandelsmotståndare som har varnat för att det före detta Jugoslavien skall få ta del av fri handel eftersom var och en inser att det är detta som är det nya Serbiens möjlighet att åter bli en del av Europa.
Europas sista diktatur har fallit. Så lät det i Dagens Eko när en gång Franco-diktaturen i Spanien föll. De glömde helt enkelt bort halva Europa som då stod under förtryck. Socialistiska diktaturer räknades inte av alla som diktaturer. Men sedan dess har mycket hänt och med Milosevics fall i det förre detta Jugoslavien börjar vi 25 år senare närma oss. Fortfarande måste vi tyvärr räkna in Vitryssland i diktaturernas krets i Europa.
Genomgående för diktaturerna är att de inte bara präglas av politiskt förtryck utan också av ekonomisk stagnation. De tar inte bara livet av människor utan tar också livet ifrån människor. Decennier av fattigdom och elände upprätthölls till exempel genom förtrycket i socialismens del av Europa.
Förtrycket är nämligen ett förtryck också av det nytänkande och den individuella självständighet som varje dynamisk ekonomi behöver.
Fri handel, fria media och en öppen världsekonomi gör livet allt svårare för diktatorer. För den fria handeln för med sig idéer, tankar och nytänkande som rubbar och underminerar diktaturens strävan att hålla människorna i sitt grepp. Och utan fri handel hamnar diktaturen obönhörligen på efterkälken. D
ärför har vi i takt med medias utveckling och världsekonomins dynamik fått se allt färre och färre diktaturer. I det globala världssamhället är det svårt att gömma sig undan med sitt avstängda och slutna samhälle, för informationen och världsekonomin tränger sig på.
Det är inga mystiska krafter som gömmer sig bakom gränslösa media och den globala ekonomin. Det är människor som du och jag som blir upprörda över att se förtrycket i vårt vardagsrum. Och så länge vi påminns går det inte att glömma. Så som en del tilläts glömma förtrycket i halva Europa.
Nu kan man tro att detta borde leda till att fler borde gratulera världen till den öppna ekonomi och de öppna gränser som globaliseringen ger.
Men konstigt nog, samma krafter som en gång i tiden glömde bort förtrycket och fattigdomen i det socialistiska och slutna Europa agiterar nu med kraft mot globaliseringen och den fria handeln. Gudrun Schyman har faktiskt aldrig, bokstavligen, varit en vän av fri handel. Men däremot vän till många förtryckare.
De politiker, kyrkliga ledare och aktionsgrupper som ser en större fiende i fri handel än i förtrycket skall bemötas konsekvent och bestämt. Det handlar om respekten för den enskilda människan och friheten. Det är ytterst det som en fri ekonomi handlar om.