Gripandet av Ratko Mladic har dominerat världens medier. Med all rätt eftersom det är en händelse som berör hela världen, på flera sätt. Det är en framgång för internationell rättsordning och en signal till vår tids mördare som döljer sig bakom diktaturregimer. Deras mord och deras brott mot mänskligheten är inte mindre vare sig för att de sker i stor skala eller inom ramen för offentliga maktstrukturer. Deras personliga ansvar är det samma. Det är också ett besked om rättvisa till alla dem som på olika sätt har drabbats av det brutala våldet.
Dels är det ett steg på upplösningen av ett drama som kom att bli en utmaning för världssamfundet. Det var genom den etniska rensningen och massmorden i bland annat Srebrenica som konflikten på Balkan kom att bli hela världens ansvar.
Dels är det en revansch för Europa. Där Europa stod maktlöst när de serbiska trupperna ville inta Srebrenica eller inför de krigsförbrytelser som företrädare för olika etniska grupper var ansvariga för ser vi i dag att det är det europeiska perspektivet som drivit fram en ny utveckling i framförallt Kroatien men nu också uppenbart i Serbien, där man gör upp med förbrytare på grund av de brott de begått istället för med människor för att de tillhör en viss etnisk grupp. Det är ytterst det europeiska vägvalet som nu leder till att länder som Kroatien och Serbien lämnar det gamla för att träda in i det nya.
Det är en revansch för offren, för internationell rätt och för Europa. Men också en påminnelse om vikten av att vi kan skydda människor, att vi förmår att upprätthålla internationell rätt och att Europa måste stå starkt liksom andra demokratiska delar av vår värld.
Bloggar: Cecilia Malmström, Edström, Olle Schmidt, Hasse, Böhlmark, Klamberg, Ekström, Carl Bildt.