Med Christine Lagarde, tidigare fransk finansminister, får den Internationella Valutafonden IMF en ledare som har en allmänt omvittnad kompetens och bred respekt. Samtidigt är hon förmodligen inte bara den första kvinnan utan också den sista europen som väljs för att det är mer eller mindre självklart att det ska vara en europé.
Så såg världen ut efter andra världskriget. Det var USA och Västeuropa som dominerade den globala ekonomin och det var mellan dessa två delar av världen som maktpositioner i de internationella ekonomiska institutionerna fördelades, med USA som den som besätter posten som chef för Världsbanken.
I dag ser världen annorlunda ut i två viktiga avseenden. För det första är den globala ekonomin mycket större än dessa två regioner. Kina, Indien, Latinamerika med mycket mer är tunga och viktiga delar av den globala ekonomin. Samtidigt är det inte som förr att det är i världen utanför dessa två traditionella storheter som de statsfinansiella problemen finns. Det är nu i Europa och i USA som de stora underskottkriserna finns. Även av det skälet är det inte säkert att det är mest lämpligt med en europé, åtminstone inte som andra delar av världen kan se det. Hur mycket av fransk dirigism som Lagarde tar med sig återstår att se.
Det som är viktigt att komma ihåg att den viktigaste uppgiften nu är att bidra till att världen kan återgå till den globala tillväxt som har präglat de senaste årtiondena. Det har inte uppnåtts genom dirigism och protektionistiska regler utan genom fri handel och liberaliserade finansmarknader.
Bloggar: Frihandelsministern.