Sovjetunionen ockuperade halva Europa under ett kommunistiskt förtryck och annekterade Estland, Lettland och Litauen. Landet rustade och använde sin militärmakt för att hota Väst och slå ner på varje demokratisk rörelse. Den sovjetiska krigsmakten utvecklade specialförband för att agera i fredstid mot grannländerna och för att i skymningslägen slå till.
Man utvecklade offensiva vapen för att snabbt kunna slå till mot Västeuropa och mot Sverige. Men den mediala oviljan att acceptera att Sovjetunionen bedrev ubåtsoperationer mot Sverige var nästintill kompakt. Det handlade inte om kritisk granskning utan om misstron mot att ett land som Sovjetunionen skulle kränka svenska vatten och bedriva krigsplanering. Några svenska media valde att tänka sig att det var holländska ubåtar, eller danska, eller kanske allra helst brittiska eller amerikanska. Men inte sovjetiska.
Inte ens när U-137 gick på grund inne i Blekinge skärgård ville man riktigt tro det var menat så. När det inte gick att hävda att det kanske var danska, holländska, brittiska eller amerikanska, eftersom det var en sovjetisk, blev många inspirerade av teorierna att det hela var ett tråkigt navigeringsmisstag. Att det inte alls var meningen att en sovjetisk ubåt skulle hamna så långt in i Blekinge skärgård, med kärnvapen dessutom. Andra kränkningar bedömdes fortfarande kunna vara danska, holländska, brittiska eller amerikanska men av något skäl knappast sovjetiska, och den sovjetiska som tagit sig så långt in i skärgården så ingen utan avancerad navigering hade kunnat göra det hade sannolikt gjort det av misstag. Därför att det var så svårt för så många att tänka sig att Sovjetunionen, som ockuperade halva Europa och rustade för krig mot resten skulle vilja kränka Sverige.
Att Sovjetunionen var en brutal diktatur som ockuperade och förtryckte halva Europa gör det inte självklart skyldigt till ubåtskränkningar. Men varför ska det vara så svårt att tänka sig när vi vet att de sker, att de skett och att det kunnat påvisas vara ryska ubåtar, på grund av konstruktion, operativt mönster och spår? Varför vill man så gärna avvisa allt med att det handlar om minkar, som någon gång gett upphov till snabbt avfärdade indikationer. Varför instinktivt ha så svårt att tro det är Sovjetunionen, eller i dag Ryssland, så man hellre vill tro det är Danmark, Nya Zealand eller minkar. Trots att Försvarsmakten gång på gång kunnat styrka inför riksdag och regering att det är sovjetiska eller ryska?
Nu har på nytt samma virus dykt upp. Den samlade svenska mediestrukturen, som ständigt bedömer sig av saklighet, faktakontroll, kritisk granskning och opartiskhet rusade som ett lämmeltåg på en nyhet i SvD, som inte var en nyhet, nämligen om att en indikation i ubåtsjakten 2016 visade sig vara felaktigt tolkad, vilket inte berör samtliga andra indikationer, bottenavtryck med mera. Så rubriken var att det inte var en ubåt utan en väderleksboj. Så sände Ekot som ska kontrollera saker noggrant vidare Så skickade SvT vidare. Och kvällstidningarna. Inget var nytt förutom att nu påstods att ubåtskränkningen från 2014, som Försvarsmakten även utan den felaktiga indikationen ansåg vara bortom allt tvivel, bara var en boj.
Från Kremls perspektiv är detta just den desinformation man eftersträvar. Men skapad av svenska media som berömmer sig av att vara seriösa i en tid då felaktigheter sprids på twitter. Men nu var det inte twittrande troll som spred desinformationen, och desinformation är det oavsett varifrån den kommer. Det var glattande medier som hävdar att man står för faktakoll över alla andra. Precis som när samma medier för en tid sedan spred föreställningen om att det i Sverige nu diskuterades att man skulle äta människokött för att minska klimatavtrycket, vilket studsade till ryska media och till media närstående Trump.
Eller som när man bara spred tanken på att flera partiledare gjorde sig skyldiga till korruption för att de var inbjudna på en fest. Eller när de alla säger att Nya Karolinska har gått över budgeten trots att bygget håller just den budget som beslutades över partigränserna. Eller när alla meeto-anklagelser riktades mot namngivna personer, redaktörer eller teaterchefer utan att veta vem som var skyldig till något eller inte. Eller när SvTs egen faktakoll säger att MH17 sköts ner över Ukraina av ukrainska rebeller, vilket är det ryska påståendet eftersom man vill hävda att det är ett internt inbördeskrig, trots att det är konstaterat att det var ryska förband som sköt ner planet. Eller när en stor Tv-kanal hävdade att Gotland varit demilitariserat, precis som Kreml vill ha det. Eller när en stor tidning hävdade att privata äldreboenden visade sin vanvård genom att väga blöjor, när det är vad som ska ske, och just det äldreboendet hade lyckats få bättre kvalitetsindex under privatledning.
Det finns inget skäl att misstänka något annat än att det är sensationsiver och rubrikjakt. Men det är illa nog. Det skadar Sverige. Det skadar förtroendet för medier. Det öppnar upp för dem som vill undergräva tron på seriösa media. Det skapar ett stort avstånd mellan den objektivitet, saklighet och kritiska granskning som mediechefer ständigt var och en berömmer sig av som en självklar sanning, utan minsta tendens till distans eller självkritik, och den verklighet som präglar deras medier. Det skadar.