Idag när de rödgröna presenterar sitt budgetalternativ är det lätt att se valet som en fråga om skilda typer av budgetpolitik. Så är det förvisso. Med de rödgröna ökar utgiftstrycket, man öppnar för växande kostnader som vi en gång såg hur sjukfrånvaron tilläts stiga men också för att det är statliga pengar som ska lösa alla olika problem, må det vara i kommun, orenoverade bostäder eller sjukvården, istället för ansvarstagande, ledarskap och reformer. Och det innebär skatter och åter höjda skatter.
Under 1980-talet drev socialdemokraterna en budgetpolitik av detta slag som den gången ledde Sverige in i krisen. I dag skulle det under alla omständigheter leda till en svagare offentlig ekonomi, högre räntor och mindre utrymme för investeringar i nya jobb. Det var inte längre än ett år sedan som socialdemokraterna pekade på Spanien som ett föredöme att hantera krisen. Det föredömet är i dag en av Europas krisnationer.
Men valet handlar om mer än budgetfrågan och siffror. Under denna mandatperiod har vi sett hur sjuka fått ökad valfrihet inom vården. Motarbetat av de rödgröna. Det har utvecklat sjukvården men framförallt gett sjuka en bättre vård. Vi har fått konkurrens inom apoteksväsendet. Motarbetat av de rödgröna. Vi har fått en reformering av sjukförsäkringen som lett fler tillbaka på arbetsmarknaden och som minskat sjukfrånvaron. Motarbetat. Vi har fått sänkta skatter för låga och normala inkomster. Motarbetat intensivt av de rödgröna men likväl en av de viktigaste trygghetsreformerna och en reform för frihet.
I grunden handlar valet om det är stat och kommun som ska styra över vardagen eller om det är enskilda människor. Det är det budgetsiffrorna är ett uttryck för. Mer stat och mindre frihet för den enskilde eller större utrymme för individer, familjer, nya jobb och företag.
Läs mer i samma ämne: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Expressen1, Expressen2, Expressen3, Expressen4, Expressen5, HD, Sydsvenskan.
Hej!
Som vanligt så far Gunnar med osanning. Vad jag menar är att fler har fått mer otrygghet. Titta bara på konsekvenserna av det borttagna studerandevillkoret. När vi har mer arbetslösa unga akademiker än någonsin tidigare enligt Saco rapporten ”Unga akademiker arbetslöshet och etableringsproblem” ja då blev resultatet att de här personerna får en ”raserad” ekonomi dagen efter examen. Det är inte att vara ansvarsfull och det är inte att vara en god medmänniska.
Jag vet hur det ser ut bland gruppen nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker. Jag tillhör själv den gruppen, och har hela tiden tagit eget ansvar. Jag sökte alla tänkbara extrajobb/deltidsjobb redan under min studietid, men jag blev brutalt bortsorterad/bortvald gång efter annan trots att jag kämpade hårdare än någon annan.
Sedan kämpade jag även efter examen och fortsatte envist att söka jobb, men blev återigen brutalt bortsorterad/bortvald gång efter gång. Dvs, jag fick aldrig möjlighet att komma upp över den internationellt erkända fattigdomsnormen. På grund av det borttagna studerandevillkoret så får jag inte vara med i en A-Kassa ens en gång, och jag har heller inte några andra bidrag och inget försörjningsstöd. Så i dagsläget lever jag långt under existensminimum mot min vilja. Jag har snart sökt lite drygt 20000 olika jobb inom många olika områden och branscher överallt på hela arbetsmarknaden i hela Sverige, men blir konsekvent bortsorterad/bortvald överallt. Således ser jag verkligen hur de som kastats ut ur socialförsäkringarna har det. Således kan jag knappas påstå att jag bättre kan styra över min egen vardag, utan jag får kämpa för min egen överlevnad och existens 24 timmar om dygnet. Det kallar jag inte värdigt en så kallad ”välfärdsstat”.
Så jag tycker att det kan vara rimligt att de som får vara med i A-Kassan får bättre villkor, för det visar sig enligt en ny doktorsavhandling från Umeå Universitet att en högre A-Kassa gör att fler får bättre möjligheter att ta den tid de behöver för att hitta ett jobb som motsvarar deras kompetens och deras erfarenheter. En sänkt A-Kassa så som regeringen har valt att göra, skapar bara ”inlåsningseffekter” och riskerar att med ”strukturellt våld” tvinga in människor rakt i knä på oseriösa arbetsgivare, tex oseriösa säljbolag, och oseriösa telemarketingbolag.
Därför måste individens trygghet och rättssäkerhet stärkas och det gör man genom en höjning av A-Kassan så människor kan söka de jobb som de själva anser vara av relevans för dem. Dvs, det skall inte vara upp till arbetsförmedlingen att avgöra vad som är ett ”relevant” arbete, och dessutom måste vi ändra reglerna hos Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen där det idag står att ”Om individ och arbetsförmedlingen inte är överens” om vad som är lämpligt arbete så bestämmer arbetsförmedlingen detta själv utan individens inblandning.
Det är fullkomligt ologiskt att om individ och arbetsförmedling inte är överens så är det ”arbetsförmedlingens diktatur” som gäller.
Sverige behöver helt och hållet föras i en fundamentalt ny riktning där individens ekonomiska trygghet är överordnat allting annat. Och framförallt så skall vi inte ha några ”försäkringslösa” i det här landet, det är djupt ovärdigt. Därför måste vi förändra så att även nyutexaminerade arbetslösa faktiskt har rätt att räknas som arbetslösa och ha rätten att vara med i A-Kassan och omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.
Mvh
Mikael