Den inre marknaden och unga väljare

Publicerat av Gunnar Hökmark den

En morgon som började med en diskussion kring den tidigare kommissionären Mario Montis rapport om utvidgningen av den inre marknaden. Han pekar på vikten av att utvidga den och ge den ny dynamik men utgår från sitt resonemang ifrån att det finns ett folkligt motstånd, en marknadströtthet, som han liksom många andra tar för givet. Jag invände mot detta resonemang och pekade på att det snarare finns ett motstånd mot marknadsreformer inom den politiska eliten och i det organisationsliv som regleringar av olika slag har fostrat och gynnat. Det innebär inte att människor måste övertygas om värdet av reformer men vi har goda utgångspunkter från det faktum att det är där marknadsreformer är genomförda som konkurrenskraften och de nya jobben finns, det gäller regionalt inom EU men också inom olika samhällssektorer.

Det som oroar mig är att ju mer avancerad industri och tjänstesektor vi får desto mindre omfattas den av den inre marknaden. Sjukvård, hälsovård, utbildning, forskning, intellektuella rättigheter och konsumenthandel som lätt kan ske över nätet hindras av att våra marknader fortfarande är fragmenterade. Det gäller mer för tjänstesektorn än för industrisektorn som i grunden är en öppen marknad, men i en ekonomi som gradvis blir mer tjänsteekonomi är det en uppenbar nackdel.

Noterar att Svenska Dagbladet redovisar en sifo-undersökning som visar att de rödgröna leder bland unga väljare. Det understryker behovet av en valrörelse som visar att valet handlar om ett vägval inför framtiden, där den rödgröna agendan är den äldsta som finns: regleringar, 1970-talets lösningar och inskränkt provinsialism där samarbetet över gränserna hellre står tillbaka för politikers rätt att styra över vår vardag.


3 kommentarer

Mikael · 30 juni 2010 kl. 11:17

Hej Gunnar!

Du verkar inte riktigt förstå hur ungdomarna tänker. Ungdomarna är de som har fått ta all ”otrygghet” och de har fått NOLL ”trygghet”.

Många försöker verkligen ta sig in på arbetsmarknaden genom att söka jobb på ett professionellt sätt, men de möter en arbetsmarknad och ett samhälle som ”föraktar och kränker” dem, och allt
de erbjuds är ”gå direkt till FAS 3” men du skall jobba 40 timmar i veckan för 0:-.

Eller om de råkar ha lite tur får de futtiga 223:- /per timme, vilket inte uppfyller kraven i kollektivavtalen, utan det är slaveri.

Många började söka extrajobb/deltidsjobb redan när de påbörjade sin högre utbildning, men
de drabbades då av bortsortering/utsortering….dvs de hamnade i samhällets ”frysbox”, vi kallar det för exkludering och marginalisering. Många fortsatte att söka jobb, men lyckades inte få ett enda jobb innan examen. Dvs, de höll på i 4 år och söka olika jobb, men fick ingenting tillbaka för sin ansträngning.

Detta är ingen lögn, utan det är verkligheten för många unga nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker, och sedan får de på ”käften” genom det borttagna studerandevillkoret och alla drivs direkt till ”socialen” för arbetsförmedlingen har också sagt
åt dem att ”far dit pepparn växer”….vilket på svenska betyder ”Du kan dra åt helvete”.

Det är inte empati, utan det är empatilöst och totalt hjärtlöst.

Många känner sig lurade in i skuldfällan av staten och utbildningssystemet och de som lovar
allt , bara de satsar på en högre utbildning. Många märker rätt fort att de blivit grovt vilseledda och utsatta för ”vilseledande och grovt felaktig” marknadsföring. Men, ingen jurist/advokat sträcker ut en hand för att hjälpa dem och ta deras fall till domstol….för ”pappa staten” kan ju per definition aldrig göra fel.

De blir helt enkelt lämnade vind för våg och alla har vänt dem ryggen.

Tillslut så återstår ändast sms-lån för att kunna återbetala studielån som de har lurats på av staten eftersom studiemedlen inte räcker för att klara sig i dagens Sverige.

Så kanske är det bäst att de som skaffar barn väljer att utvandra/emigrera när deras barn når sexårs ålder för att sätta sina barn i Amerikansk eller Kanadensisk skola där dels utbildningen/skolan är bättre, dessutom så har man en bättre pedagogisk modell som kopplar ihop skola och verklighet osv.

Sverige är på väg åt helt fel håll och ungdomarna får betala hela fakturan för detta sociala experiment med människoliv.

Mvh

Mikael

Åsa Rosenberg · 30 juni 2010 kl. 21:01

Gunnar, du är smart, din poäng är klockren, men det tar en stund att fatta vad du pratar om.

Den inre marknaden är alltså EU:s marknad.
Den är fragmenterad, speciellt tjänstesektorn, vilket innebär i praktiken att det inte är så fri rörlighet mellan länder som det skulle kunna vara.
De som inte får jobb i Sverige skulle kunna flytta till ett annat land och få jobb där, men gör det inte av olika skäl, främst språkliga och kulturella skulle jag tro.
Många ungdomar gör det dock och har gjort det i stor utsträckning sedan det blev möjligt att bo och arbeta i alla länder inom EU.
Internationalisering och frihet är typiska moderata värderingar, medan sossarna fortfarande på 80-talet inte tillät satellit-TV och begränsade hur mycket pengar man fick ta med sig utomlands.
Dagens unga tar nog till stor del sina friheter för givna, det är ju tyvärr så att man vänjer sig och glömmer snabbt hur det var.

Mikael:
Att få jobb under studierna har aldrig varit särskilt lätt. De enda som jobbade när jag gick på högskolan var de som startade eget bolag. Det gick bra för dem. Efter examen var det ingen som fick jobb, ett stort antal åkte då utomlands och fick jobb direkt. Det gick bra för dem också. Man kan inte bara sitta och skicka sin CV dag ut och dag in och tro att det ska leda någonvart. Det har det aldrig gjort och kommer inte att göra oavsett vem som styr Sverige.

Visst är det många som studerar ämnen som inte leder till jobb och som hamnar med en stor studieskuld, men menar du verkligen att de inte redan från början var medvetna om att arbetsmarknaden såg dyster ut? Det har alltid funnits råd att få på arbetsförmedlingen och hos studievägledare vad gäller vilka utbildningar som sannolikt inte leder till jobb. Känner man sig lurad är det för att man inte brytt sig om att ta reda på informationen i förväg. Det kan man inte skylla på någon annan för.

Jag skulle gärna se vad du tycker borde göras? Ska vi inte låta ungdomar bestämma själva vad de ska utbilda sig till? Ska vi inte tillåta att man tar studielån om arbetsmarknaden för det yrket ser dålig ut?

Du tar inte sms-lån om du inte kan betala dina studiemedel, speciellt då de ofta behöver betalas inom en månad eller två. Du kontaktar CSN. Sköter man den kontakten korrekt och fyller i rätt blankett så är det oftast inget problem.

mikael · 05 juli 2010 kl. 16:33

Hej Åsa!

Vad gäller den högre utbildningen så tror jag vi har en hel del att lära av Kanada. Det man gjort där har verkligen gjort studenterna mer anställningsbara. Man har för länge sedan infört ett federalt program som benämns ”federal student work experience program”, som fungerar som en
samverkan mellan akademi och arbetsmarknad. Detta har visat sig vara en succé eftersom då får
studenterna en bättre möjlighet att skaffa sig den så nödvändiga ”arbetslivserfarenhet” som behövs för att bli anställningsbara.

Dessutom visar det sig att i Kanada så finns det en mycket mer positiv attityd och inställning till studenter och unga akademiker. Det märks då jag tagit reda på mycket på egen hand därför att frågan om anställningsbarhet är något som jag tycker är centralt och viktigt.

Sedan är det givetvis viktigt att det finns avsättning på arbetsmarknaden för de som tar examen, och det gör det faktiskt i Kanada och man har underlättat rekryteringen genom
ett federalt program som benämns ”The Canada School of Public Service” som bland annat
innebär att nyutexaminerade får tillgång till spetskompetens som verkligen efterfrågas. Och de federala myndigheterna är de största arbetsgivarna därborta och de rekryterar människor direkt ifrån ”The Canada School of Public Service” så de som går den här vägen behöver inte
oroa sig en dag eller ens en kväll för att bli arbetslösa.

Sedan har man den fördelen i Kanada att man har tillgång till meriterande internships som riktar sig särskilt till unga nyutexaminerade akademiker och det är många gånger samhällsvetarna som man letar efter med ljus och lykta. Det är internships inom både företag, federala myndigheter, olika relevanta organisationer som behöver en viss kompetens till sin verksamhet osv.

Sedan har man den fördelen som ung akademiker i Kanada att det finns ENTRY LEVEL JOBS, där kraven på arbetslivserfarenhet är betydligt lägre än i Sverige. Det hittar man via tex Monster.ca eller simplyhired.ca , och det står ofta Entry Level – No Experience Needed och oftast i kombination Entry Level – Full training offered.

Detta gör att steget mellan utbildning och arbete blir mycket flexiblare i Kanada än i Sverige och vi ser också att sysselsättningsgraden är högre i Kanada än i Sverige vad gäller nyutexaminerade unga akademiker.

Sedan drabbades ju Kanada precis som resten av världen av den globala finanskrisen, men den stora skillnaden var att i Kanada tog man ansvar och deras Economic Action Plan sattes snabbt på plats och ”ALLA” som på något sätt drabbats av den globala finanskrisens härjningar fick del an denna Economic Action Plan just därför att i Kanada så är det en naturlig del av folkskälen att ”Nobody is left behind”. Det betyder att ingen behöver gå till socialbyrån utan
alla får något av denna Economic Action Plan. Till och med ungdomarna såg man till att omfatta genom att bland annat erbjuda: YMCA and YWCA Grants for Youth Internships.

Detta internship program innebär bland annat att:

New in Canada’s Economic Action Plan

Through Canada’s Economic Action Plan, the federal government has announced plans to provide a one-time grant of $15 million to the YMCA and YWCA to place unemployed youth aged 15 to 30 years in internships with not-for-profit and community services organizations with a focus on environmental projects.
About the Program

The internships will help young Canadians develop their skills and gain the work experience needed to secure future employment. In total, up to 1,000 internships are expected over the duration of the initiative.
How It Works

The Youth Eco Internship Program places people aged 15 to 30 from diverse backgrounds into paid internship opportunities within the non-profit and community services sector in Canada with a focus on the environment, community and women’s services. These positions, offered in a wide range of organizations, will help young Canadians learn the skills required to gain and sustain future employment within the sector.
Who Is Eligible

Youth participants must be unemployed, between 15 and 30 years of age, and legally entitled to work in Canada in accordance with relevant provincial/territorial legislation and regulations.

Så om vi jämför med Sverige så kan vi se att i Kanada behövde ingen ta smällen ensam utan alla omfattades av ”Economic Action Plan” och det gav trygghet till alla unga människor i landet.

I Sverige är det stora problemet att inget sådant här existerar, och problemet förvärras av att studerandevillkoret togs bort 2007 samtidigt som man visste att just dessa personer kommer att tvingas gå till socialen som resultat av beslutet, eftersom de allra flesta inte får något jobb efter examen.

Samtidigt visste politikerna om hur extremt hög arbetslöshet det är bland just nyutexaminerade unga akademiker, men man valde tystnad och att stoppa huvudet i sanden. Dessutom har man samtidigt tuffat till reglerna vad gäller återbetalning av studielån, vilket innebär att nu väntar inte CSN längre i 3-6 månader som man gjorde tidigare. Jag har träffat fler som har blivit knäckta av att CSN hör av sig inom ett par dagar efter examen och skall ha återbetalt hela studielånet på en och samma faktura, och att CSN hotar om man inte gör som man blir tillsagd så blir det Kronofogden inom kort.

Jag håller med dig om att individen har ett eget ansvar, men den studievägledning och karriärvägledning som finns idag är ett STORT skämt. De hänvisar bara till vad det står
i universitetens och högskolornas kataloger, och den informationen är inte mycket att ha
därför att det är bara PROPAGANDA och inte information. Där står inget konkret om anställningsbarheten och hur arbetsmarknaden ser ut för de utbildningar som de ger.

Därför behöver vi införa en modell som liknar den Kanadensiska modellen som förbättrar studenternas anställningsbarhet, och minskar den enskilda individens lidande.

Därför måste under en övergångstid ”rättssäkerheten” för nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade arbetslösa akademiker stärkas avsevärt. Det handlar inte om att höja
A-Kassan, för denna grupp är ju bortplockade ur arbetslöshetsförsäkringen.

Däremot att man skyddar dessa personer från CSN under en omställningsperiod, det kan göras ganska lätt, tex genom att Högskolan och Folkbokföringen samverkar så att när
individen tar examen så går ett meddelande till folkbokföringen och där en notering görs
om att återkravsbrev från CSN inte skall släppas igenom hos Posten utan stoppas för att
inte öka den enorma ekonomiska press som individen redan lever under.

Jag tycker helt enkelt att det är både MÄNSKLIGT, HUMANT och viktigt att de nyutexaminerade kan få en rimlig omställningsperiod under rimliga villkor. För dagens system är ett SKÄMT och ett hån mot de nyutexaminerade.

Svara därför på nedanstående frågor, och jag vill inte höra något politiskt ”struntprat”

Varför skall inte nyutexaminerade som är arbetslösa anses vara arbetslösa, och varför skall just dessa ”diskrimineras” i relation till övriga arbetslösa genom att inte kunna få arbetslöshetsersättning?

Varför skall just denna grupp tvingas till Socialen som STRAFF för att de tagit examen, men inte lyckats få ett fast heltidsjobb med bra lön redan innan examen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.