I dag ett stöd för att skärpa målen i det som kallas den Digitala Agendan för EU. Som förutsättning för att ge offentligt stöd till bredbandsinvesteringar ställs nu kravet på bredband som ger antingen 1Gbs i tätbefolkade områden och minst 100 Mbs på landsbygd. Det innebär att vi på en gång motverkar den digitala klyftan samtidigt som vi ger Europa förutsättning att vara ledande när det gäller internet, mobil datatrafik och digital marknad. Det är i sin tur en av de mest avgörande konkurrensförutsättningen i en modern ekonomi.
Under dagen också diskussion om Banking Union. I det ekonomiska utskottet påpekade jag att vi i första hand för utveckla och som vakt om den union vi har, den Europeiska Unionen. Den bör vi slå vakt om och hålla ihop innan vi skapar nya strukturer som snarare splittrar än enar.
Något märklig är den debatt om den ekonomiska politiken som nu ett antal vänsterdebattörer för, som går ut på att demokratin kräver att länder ska kunna spendera mer än vad de har råd med. Demokrati är vår gemensamma möjlighet att ta ansvar, inte att tro oss slippa ta ansvar för den verklighet som är avgörande för välstånd och välfärd. De besparingsprogram som länder som under det senaste årtiondet har överkonsumerat nu måste genomföra handlar om konsekvenserna av tidigare demokratiska beslut, inte om att demokratin är satt på undantag. Att man tvingas spara handlar inte om att demokratin sätts på undantag utan på att vare sig demokrati eller något annat system kan upphäva de villkor som verkligheten erbjuder oss.
När demonstranter i Grekland möter Tysklands Angela Merkel är det fel politiker de demonstrerar mot. De borde ha demonstrerat mot årtionden av grekisk politik som har försummat reformer och överspenderat. Det är den verklighet som nu måste hanteras. Den kan inte röstas bort. Och utan EU hade det inte handlat om besparingsprogram utan om kaos i ett land som inte hade kunnat betala sina skulder alls. Nu får man stöd för det samtidigt som man genomför reformer för att hantera verkligheten.