Det tog Magdalena Andersson ett år för att komma fram till att svensk ekonomi gick som på räls och att den kunde jämföras med en Tesla, den eldrivna succébilen, efter att hon dömt ut den med att ”ladorna var tomma”. På ett år har alltså svensk ekonomi gått från tömda lador till att fungera perfekt. Det är inte dåligt.
Det är framförallt något av det mest generösa som en regeringsföreträdare har sagt om oppositionens politik, efter det att man dömt ut den som ett hot mot välfärd, sysselsättning och jobb. Den enda som har hänt från det att ladorna var tomma till att allt går som på räls är nämligen att Sverige har haft ytterligare ett år med alliansens budget som grund för tillväxt och nya jobb. Sällan har ett år alliansstyre kunnat sägas betyda så mycket för Sverige.
Magdalena Anderson har både fel och rätt. För det första var det fel och ohederligt att hävda att ladorna var tomma när den rödgröna regeringen tillträdde. Det är ju detta hon säger när hon säger att ekonomin nu, med samma ekonomiska politik som grund, går som på räls eller som en Tesla. Det innebär också att hon gjorde en felaktig bedömning av svensk ekonomi när hon och de rödgröna trädde till. Det innebär att de skattehöjningar och regleringar de la som grund för sin politik, som först nu blir verklighet, byggde på den bedömning av svensk ekonomi som deras valrörelseretorik och dogmer formade.
Och när socialister av olika slag påstår att lador är tomma vill de fylla dem med höjda skatter istället för genom fler jobb och fler skattebetalare. Och det är detta som nu inträffar. Ett år efter regeringstillträdet fick de rödgröna igenom sin budget tillsammans med vänsterpartiet. Den innehåller skattehöjningar på i stort sett allt som rör sig. Jobb, företagande, anställningskostnader, energi och transporter. Det vill säga en politik som är tvärtemot den politik som gav oss en ekonomi som enligt finansministern går som på räls och är som en Tesla.
Konjunkturinstitutet har påpekat att skattehöjningarna riskerar att leda till ökad arbetslöshet. Ett antal olika ekonomer har visat att höjda marginalskatter leder till minskade skatteintäkter när viljan till arbete och investeringar avtar. Sunt förnuft säger att höjda kostnader för jobb leder till färre jobb. Sunt förnuft säger också att svensk konkurrenskraft blir sämre i en värld där vi redan har problem om man ökar kostnaderna för företag, transporter och sysselsättning.
Nu kommer Sverige på nytt upp i toppen för högst skatter på välutbildade genom att vi får världens högsta marginalskatter. Det underminerade en gång i tiden, på 1980-talet, den svenska välfärden och sysselsättningen. Nu kör de om samma trick igen, tillsammans med en lång rad andra skattehöjningar.
När ekonomin går som på räls eftersom den ekonomiska politiken har byggt på alternativet till regeringens ekonomiska politik borde regeringen ha funderat på om det är så bra att byta den politik som ger Europas högsta sysselsättning, minskad arbetslöshet och hög tillväxt. Framförallt borde man inte byta den mot en politik som ger färre jobb, högre arbetslöshet och lägre tillväxt. Risken är stor för att man spårar ur eller att Teslan inte längre får någon el när kärnkraften är avvecklad.
Sverige har en regering som inte verkar veta vad den gör. Det gäller tyvärr många frågor och vi kommer mycket konkret märka det när utgifterna skenar, ladorna töms och Teslan saktar in.
Gunnar Hökmark