Hoppa till innehåll

Ytterligare en del i firandet av Sovjetunionens fall

Så avgår Lars Ohly lagom till 20-årsfirandet av Sovjetunionens sönderfall, de baltiska staternas frigörelse och kommunismens slutliga nederlag. Det är ingen händelse som ser ut som en tanke utan snarare ett utslag av hur historiens vingar slår sakta inom vänsterpartiet när det gäller att göra upp med det förflutna. Lars Ohly och andra företrädare för dagens vänsterparti som var med då hyllade de socialistiska diktaturerna som viktiga framstegsmodeller, gratulerade kommunistdiktaturernas högtidsdagar ända tills adressaten hade upphört att existera. Och det tog 20 år innan den siste öppne kommunisten valde att avgå. I Central- och Östeuropa avgick de 20 år tidigare.

Det hela avslöjar något unikt med vänsterpartiet. Det är ett parti som aldrig har kunnat förhålla sig till den kommunistiska makttiden och kommunistiska diktatorer, må det vara Lenin på sin tid eller Castro i vår, utan att det har blivit fel. Ständigt har de hamnat till vänster om demokratin.

Och så ser det parti ut som hans efterträdare ska överta. Ett parti som förespråkar statligt eller offentlig ägande av produktionsmedlen och en övergripande ekonomisk planering, som ser företagare som en klass att bekämpa och som hellre vill dela in samhället i klasser och klyftor än att se till människors frihet. Det kommer säkert att komma företrädare som inte lika trotsigt säger sig vara kommunister men de kommer vara för ett socialistiskt ägande och en övergripande planering av samhällets produktion, så som kommunistiska samhällen ska se ut. Ohly skilde sig nämligen från många andra i partiet inte genom att vara kommunist utan genom att insistera på att kalla sig det.

I ett parti som 20 år efter murens fall och Sovjetunionens sammanbrott fortfarande har en ledar som kallar sig kommunist är vare sig trendkänsligt eller snabbt med att förstå samhällets förändring, eller ens den reala socialismens fundamentala misslyckande. Arvet sitter djupt och finns med i partiprogrammet. Det är Ohly som lämnar, inte idealen.

Bloggar: Holmqwist, Ekonomisten, Böhlmark, Tokmoderaten.