DI Debatt, publicerad den 10 december 2024
Den gråzonskrigföring som Ryssland i ökad omfattning genomför mot Europas länder är ett uttryck för att kriget handlar om mer än Ukraina. Den bottnar i den uppdelning av Europa i två olika intressesfärer som Putin vill ha.
Ryssland står inte ensamt. Iran bedriver terrorverksamhet i Europa, stöder kriget Ukraina och finansierar krigföringen mot fartygstrafiken i Röda havet. Kina stöder ryska ekonomin och genomför cyberkrigföring, sabotageaktioner med kinesiska fartyg och övar med den ryska flottan i Östersjön. Nordkorea har soldater stridande på europeisk mark.
Rysslands krig i Ukraina och den omfattande ryska och kinesiska ambitionen gentemot Arktis gör norra Europa särskilt utsatt. Genom att ge Nato ett starkare europeiskt ben och en stark arm på Arktis klargör vi att Europa behövs även för amerikanska säkerhetspolitiska intressen. Vi måste tala mer om vad vi ska göra och mindre om vad USA kan eller inte kommer att göra.
För det första bör vi undanröja de hot om handelskrig som finns. Ett sätt att avväpna den nya amerikanska administrationens föreställningar om orättvisa handelsvillkor är att i ett steg sänka europeiska tullar till samma nivå som de amerikanska. Samtidigt kan vi kräva att USA inte har några tullar högre än de europeiska.
Det har två uppenbart viktiga konsekvenser. Dels gör vi vad vi kan för att undvika ett handelskrig och dels kan vi stärka grunden för transatlantiskt samarbete inom tjänstesektor och digitalisering.
För det andra måste vi nu göra allvar av att bli en ledande kunskapsekonomi. Vi måste i Europa utveckla våra kluster för kunskap, forskning, vetenskap och innovationer. I vår tid färdas kunskap snabbt medan men klustren för dess utveckling, såsom universitet, forskningsinstitutioner och vetenskapens eko-sociala miljöer, är stabilt förankrade i geografin. Den typen av kluster är vår tids borgar och fästningar.
Sverige och Europa måste nu ta steget från industrisamhällets gamla mål om tre procent av BNP för forskning och utveckling till ett mål på fem procent. Vi kan med ökade resurser återknyta europeiska forskare och attrahera de bästa från världen över till Europa.
För det tredje måste Europa lyfta sig från Draghi-rapportens beskrivning av den ekonomiska eftersläpningen, som saknar analys varför det blev så. Frånvaron av förklaringar till nedgången ger nämligen inte någon vägledning för den reformation som behövs. Förslagen om stora offentliga investeringar och europeisk industripolitik skulle däremot ge en ytterligare förstelning av europeisk ekonomi.
Vi måste istället med den inre marknaden som medel bryta ner medlemsstaters hinder för handel, finansiella marknader och tjänstesektorn. EU måste genomföra en regleringskross som öppnar upp den inre marknaden samtidigt som medlemsstaterna genom sina skattesystem stimulerar investeringar och finansiella marknader.
För det fjärde måste vi etablera EU som den ledande handelsmakten, som driver på internationella handelsförhandlingar och som gör sig till den internationella handelns centrum. När USA vill krympa sin handel ska Europa sträcka ut sin. Det ger geopolitisk styrka och ekonomisk tillväxt.
För det femte måste vi höja våra försvarsanslag. I en krigstid räcker det vare sig för Sverige eller för övriga Europa att dröja kvar vid gårdagens mål för våra försvarssatsningar. Vi måste öka takten – inte för att Trump säger det utan för att vi behöver det. Vi måste göra så att Europa förmår ge Nato ett starkt europeiskt ben och en stark arm på Arktis. Det kräver höjda försvarsanslag upp emot 4 procent.
I en krigstid måste vi inse att medan normala utgifter måste få plats inom normal budgetpolitik ger extraordinära hot mot vår säkerhet anledning till upplåning. Sverige bör genom ett engångslån på 100 miljarder komma ifatt de gångna årens försvarsmateriella försummelser.
Till sist, Europas förmåga att ge Ukraina stöd handlar lika mycket om Europas ställning och säkerhet som om Ukrainas framtida fred. Vi markerar geopolitisk makt genom att steg för steg inkludera Ukraina i EU, där den processen lika mycket som förhandlingsprocessen är ett steg på väg mot medlemskapet. Det är en signal till Ryssland liksom till andra länder som söker sin väg framåt.
Sverige bör därför tillsammans med de nordiska länderna verka för att EU tar lån som kan finansiera ett brett europeiskt stöd till Ukraina liksom vår egen försvarsindustriella upprustning. Ett starkt Europa kräver både militär förmåga och ekonomisk styrka.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker