NT krönika, publicerad den 12 november
Inte minst det senare, synen på regionala konflikter, är ett allvarligt felslut. Så låt mig börja med den. Det finns nämligen i vår tid inga konflikter som begränsar sig till det regionala.
De stora regionala konflikter som vi i dag ser har istället en direkt påverkan på global säkerhet och internationell ekonomi. När Huthirebellerna i Jemen med ryskt gillande beskjuter fartygstrafiken i Röda havet med iranska missiler påverkar det den internationella ekonomin och principen om den fria sjöfarten. Kinas hot mot Taiwan har konsekvenser för europeisk ekonomi och säkerhet, inte bara för vår industris tillgång till halvledare utan också för Europas ekonomiska integritet. Rysslands krig i Ukraina handlar om europeisk mark men också om global stabilitet och respekten för den internationella rättsordningen, som i sin tur påverkar hur långt Kina vill gå i sin aggression mot Taiwan. Irans stöd till den ryska krigföringen har ett samband med den styrka man vill utveckla mot sina grannar i Mellanöstern, liksom med Irans förmåga att hota Israel med utplåning. Nordkoreas stöd till Ryssland med soldater och miljontals granater innebär att Ryssland blir en partner till diktaturen på den koreanska halvön. Kinas övningar i Östersjön tillsammans med ryska fartyg i Östersjön stärker inte bara Ryssland utan bidrar till Kinas närvaro i Arktis.
Vi ser i dag hur ondskans axelmakter samarbetar för att splittra världssamfundet, urholka respekten för suveräna staters gränser och för att stärka varandra där man uppträder. Det är en global axel och de förstärker med globala ansträngningar regionala hot.
Därför är det fel att säga, oavsett om det sägs i USA eller i Europa, att kriget i Ukraina är en europeisk fråga. Det är en fråga om global säkerhet.
Däremot är det sant att Europa oavsett hur USA gör måste kunna hantera Ryssland. Tanken på att vi lever i ett vakuum efter Trumps valseger bygger på en föreställning om att vi inte själva har ansvar för europeisk säkerhet. Det har vi och det kräver att vi ger Ukraina det stöd som krävs för att besegra Rysslands invasionsstyrkor. Det har än så länge gått mycket bättre än vad någon kunde tro den 22 februari 2022. Ryssland har gjort oerhörda förluster i soldater och förband. Den ryska ekonomin befinner sig i ett utförsplan. Men vi måste göra mer. Och vi kan göra mer. Den europeiska ekonomin är mer än femton gånger större än den ryska.
Och vi bör självfallet se till att vi har försvarsförmåga som gör att Ryssland inser att varje hot och varje angrepp kommer att sluta lika illa eller sämre än försöket att invadera Ukraina. Det innebär att vi måste ha försvarsanslag som gör det möjligt. Det är inte konstigare i dag än under det kalla kriget. Vi lever inte i ett vakuum om vi inser att vi har ett eget ansvar och använder våra egna förmågor. Tillsammans med USA kan vi då agera både i Europa och bidra till att Kina inser att aggressionen i Stilla havet och Arktis inte lönar sig.
Och till slut; det kan hända oss. Vi ser det i Ukraina och i Rysslands hot mot sin omvärld liksom hur de andra av ondskans axelmakter agerarar redan nu. Men ju mer vi gör för att ta ansvar för oss själva och bidra till global säkerhet, desto mindre är risken. Ett starkt Nato i Europa, med ett USA som ser att vi gör vår del både i Europa och globalt, bidrar till en stark fred. Det kräver att vi en gång för alla inser att vare sig EU eller Nato är en tredje person singularis; den, det, han eller hon, utan första person pluralis; vi, som genom de insatser vi gör styr vår framtid och säkrar vår fred.
Så låt oss knyta Storbritannien närmare EU, göra Natos europeiska ben så starkt som möjligt och rusta för fred utifrån hur mycket vi värderar frihet och säkerhet. Med Trump blir världen osäkrare. Vi; återigen vi; måste göra vad vi kan för att den ska bli säkrare.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker