Di debatt, publicerad den 8 december 2025
Rysslands aggression mot Europa nämns inte. Rysslands hot mot de baltiska länderna, Norden, Östersjön och Arktis utelämnas. I stället riktar strategin udden mot europeisk lagstiftning mot hatpropaganda och Europas gemensamma demokratiska institutioner. Den bär på ett politiskt budskap som anammats av de politiska nationalistiska rörelser som ser Europas demokratier som sin huvudmotståndare. USA vill påverka Europa i enlighet med detta budskap, en politik som måste ses i ljuset av att Trump hotar politiska motståndare, processar mot medier och utnyttjar rättsväsendet för egna syften.
Ryssland beskrivs i enlighet med detta inte som ett hot mot Europa utan det verkliga problemet för Europa, förutom europeisk lagstiftning, anses vara att européer uppfattar rysk aggression som just aggression. Det finns inget i strategin som nämner att Ryssland ska motverkas i sin krigföring mot Ukraina och aggression mot Europa. Istället säger strategin att Europa borde utveckla bättre relationer med Ryssland, som om inget krig pågår på vår kontinent. Samtidigt görs amerikanska säkerhetsåtaganden beroende av handelns utfall och av Europas anpassning till amerikanska krav.
Varken Kina, Ryssland, Iran, Nordkorea eller Mellanösterns diktaturer beskrivs som hot mot den fria världen – Kina är dock ett handelspolitiskt problem, och hoten mot Taiwan en risk för globala handelsvägar. Internationellt samarbete framställs däremot som ett hot mot nationell suveränitet och demokrati och Europeiska unionen pekas ut som ett hinder för amerikanska intressen. Strategin förebådar en farlig tid för Europa och särskilt för Norden och Baltikum.
Strategins mål är att skapa amerikansk dominans över andra länders ekonomi, forskning och innovation. Vi kan därför räkna med att USA kommer att använda handel, digitala tjänster, AI-utveckling och energi som påtryckningsmedel för politisk eftergivenhet. Det är en oligarkisk säkerhetssyn, helt frånkopplad de värden på vilka Nato en gång byggdes. USA kommer sannolikt att förbli medlem, men de ideologiska och värderingsmässiga grunderna är nu osäkra. Det förändrar Europas strategiska förutsättningar i grunden.
Norden riskerar att bli den mest utsatta delen av Europa. Rysk aggression riktas redan i dag mot våra närområden – utöver Ukraina även mot de baltiska länderna, Östersjön, Arktis och våra nationella suveräniteter. Den upprustning som påbörjats måste därför förstärkas kraftfullt. Natos mål på 3,5 procent av BNP räcker inte i vår region; vi behöver minst 4 procent Sverige bör genom en engångsupplåning på 100 miljarder snabbt finansiera ytterligare materiel för att kompensera för decenniers eftersatta investeringar.
Europa måste svara på amerikansk fientlighet inte med protektionism utan med styrka och handelspolitisk öppenhet, fördjupade relationer med den fria världen och ett starkt försvar av internationell rätt. Vi bör utveckla ett globalt partnerskap med den fria världens länder som i sin tur kan attrahera alla de länder som idag utsätts för andra länders maktpolitik. Men vår öppenhet måste vila på konkurrenskraft: en fullt genomförd inre marknad, avreglering av gemensam lagstiftning och reformer som frigör Europas ekonomiska dynamik.
Vi ska inte sträva efter strategisk autonomi gentemot vare sig USA eller Kina, tvärtom ska Europa utveckla handel, men vi måste utveckla förmågan att motverka att handel, teknologi eller digital infrastruktur används för att pressa oss. Europeisk forskning, vetenskap och innovation måste därför stärkas dramatiskt.
Europeiska Nato och EU blir nu våra främsta plattformar för geopolitisk styrka och säkerhet. Norden, Baltikum, Polen och Tyskland måste i vår del av Europa säkerställa tillräcklig militär förmåga för att värna freden. Den amerikanska säkerhetsstrategin skapar nya villkor som Europa måste möta med styrka.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare
Europaparlamentariker