DI Debatt, publicerad den 5 november 2024
Det är en fundamentalt annan syn på hur ett mänskligt samhälle ska styras än vad som utvecklats i västvärldens moderna historia. Det är inte bara farligt för demokratin och den konstitutionella balansen i USA utan också för den internationella rättsordningen och därmed för den globala ekonomin.
Trump vill lämna den regelbaserade politiken till en förmån för en maktutövning som i hans ögon saknar begränsningar. En politik som bryter sönder ekonomins institutioner, och den internationella handelsordningen, till förmån för den politiska maktens godtycklighet får ekonomiska konsekvenser långt större än höjda tullar eller höjda skatter kan ge. Det är precis vad Nobelpristagarna Acemoglu och Robinson skriver om i sin bok ”Why Nations Fail”.
Det är de stabila institutionerna som ger en öppen ekonomi dess vitalitet och dynamik, inte makthavares påhitt från dag till annan. Man kan på goda grunder ha synpunkter på Harris politik men med Trump slits spelplanen sönder. Trumps budgetpolitik kommer leda till en snabbt växande amerikansk statsskuld, det händer även med Harris men i en långsammare takt som är mer kontrollerbar. De snabbt stigande räntekostnaderna kommer tränga undan utgifter för bland annat de amerikanska försvarsanslagen, med konsekvenser för europeisk säkerhet och global stabilitet.
I detta sammanhang framstår Harris skattehöjningar för de med inkomster över 5 miljoner kronor om året, och tilltäppande av luckor i skattelagstiftningen som ger miljardärer lägre skatt än låginkomsttagare, av mindre betydelse. Vad dessa skattehöjningar, som sammanlagt kan ge negativa konsekvenser, ger tillsammans med skattesänkningar som motsvarar det svenska jobbavdraget är svårt att se men de har inte en systemhotande karaktär.
För svensk, europeisk och internationell ekonomi har den internationella stabiliteten och USAs´ roll som den fria världens ledare en långt större betydelse än skillnaderna mellan Trumps tullar och Harris skattehöjningar.
För det första vill Trump lämna den internationella handelsordningen helt och hållet. Det får långtgående konsekvenser för amerikansk konkurrenskraft och för den globala ekonomins utveckling.
För det andra vill Trump lämna Ukraina åt sitt öde genom att, som han säger innan han ens tillträtt, göra upp med Putin. Det innebär inte bara ett nederlag för internationell rättsordning, och en öppning för andra att följa i Putins spår, utan också att Ryssland lättare kan besegra Ukraina. Det lämnar Europa öppet för vidare rysk aggression. De ekonomiska konsekvenserna av detta kan inte överblickas.
För det tredje återkommer Trump ständigt till att de som är USA:s traditionella vänner är värre än de som är dess traditionella fiender. I det sammanhanget finns osäkerheten om hur Trump ser på Nato och de åtaganden som alliansen innebär. Hans nära säkerhetspolitiska rådgivare från den första mandatperioden har återkommande vittnat om att han egentligen ville att USA skulle lämna Nato. Det ger en osäkerhet med ekonomiska konsekvenser.
För det fjärde har Trump ännu inte erkänt valnederlaget 2020. Istället har han har spridit alla de konspirationsteorier som förmörkar och polariserar den amerikanska debatten, efter att han uppmuntrade till de demonstrationer som ledde till stormningen av Capitolium och krävde av sin vice president Pence att han skulle underkänna valresultatet.
En sådan president i USA får konsekvenser för hela den fria världen, för alla demokratier som är hotade av diktaturer och för det system som efter andra världskriget har gett världen den rättsordning som lagt grunden för den globala ekonomins snabba utveckling.
En internationell rättsordning som undermineras, ett USA som abdikerar som den fria världens ledare och ett söndertrasat handelssystem, med handelskrig mot dem Trump ogillar, har inte bara säkerhetspolitiska konsekvenser utan de följs av lika dramatiska ekonomiska konsekvenser. Därför går det inte att se Trump och Harris som varandras motsvarigheter oavsett hur kritisk man är till Harris politik. Det handlar om system och inte bara politik.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker