SvD Ledare publicerad den 20 februari 2023
Plötsligt, sju minuter senare, är det som om alla de som skyndat, gått, sprungit eller bara spankulerat har stannat upp. På torget växer en folksamling, som väntar.
Bara två minuter senare, klockan 12, är torget fullt. Som om de vuxit upp ur den gråa stenläggningen, har torget blivit fullt av medborgare som bara vill en sak; manifestera sitt stöd för medborgarna i ett annat land drabbat av Kriget. En folkrörelse för fred som vecka efter vecka återuppstår mitt i Stockholm, liksom på många andra håll i Sverige.
Så ser det ut på Norrmalmstorg. Måndag efter måndag.
Ur högtalarna kommer Tymurs sång. Sedan invasionen drabbade Ukraina har han tillsammans med sin mamma och syster fått sin tillflykt i Sverige – pappa är kvar – och tolvåringen har blivit tretton. Måndag efter måndag har han under ett år sjungit den ukrainska nationalsången, som en obeveklig röst för sitt lands frihet.
Alla vi som är där har en sak gemensamt. Oavsett ålder, bakgrund och politiska uppfattningar. Vi bryr oss. Vi bryr oss om Ukraina som blivit utsatt för ett grymt och orättfärdigt krig. Vi bryr oss om människorna och familjerna som sprängs – i ordets vidrigaste bokstavliga mening – splittras eller helt enkelt förlorar den vardag som borde vara lika självklar för dem som den är för oss. Vi bryr oss om de principer och värden som är grunden för vår frihet och Europas säkerhet.
När vi hör Tymurs sång påminns vi om vad allt handlar om; att alla unga pojkar och flickor i Ukraina ska kunna få leva, växa, utvecklas och ha sina föräldrar nära sig. Att föräldrar ska kunna få se dem leva i trygghet och själva kunna glädjas åt livet. Människor som vi. Det kunde ha varit oss det gällde.
Kvar i Ukraina är de alla utsatta för den terrorkrigföring som har blivit Rysslands, som handlar om att döda så många som möjligt, förstöra allt som kan förstöras, för att på det viset knäcka en nation och dess folk. Tymurs sång ur högtalarna blir, sett mot den ryska krigsmaskinens ondska, en kontrast av hopp och frihetslängtan.
Vi som talar och vi som står där gör det för att markera vårt stöd för Ukrainas frihet, eftersom det bara är frihet som ger fred. Men också för de grundläggande principer som är fundamentet för hela Europas fred. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och varje nations rätt till sin egen framtid.
Det handlar inte om politik utan om medmänsklighet gentemot människor som utsätts för en barbarisk krigsmakts dödsmaskin, våldtäkter, deportationer, tortyr och avrättningar. Vi vill att Ukraina ska få vapen för att försvara sig mot ondskan. Finansiellt stöd för att klara samhället mitt under kriget. Politiskt stöd för att hålla ut och veta att det finns en framtid efter kriget. Stöd för att återuppbygga landet när freden vunnits. Därför står vi där.
Gunnar Hökmark