SvD Debatt publicerad den 28 februari 2023
Sverige måste därför sätta en agenda som sätter det gemensamma europeiska främst, inte enskilda regeringars vilja att subventionera sina egna företag och befintliga industrier. I stället för att möta amerikansk subventionspolitik inom ramen för IRA (Inflation Reduction Act) med ännu högre europeiska subventioner måste vi välja den inre marknadens strategi med ökad handel, konkurrens och kraftigt ökade satsningar på forskning och utveckling.
Som ett alternativ skulle vi föreslå att Sverige i stället går i täten för vad vi kan kalla en European science and markets alliance, ESMA. Det är mer forskning och utveckling, innovation och en öppen dynamisk ekonomi som gör Europa starkt. Inte ekonomisk dirigism. De pengar som en del vill låta gå till subventioner till icke konkurrenskraftiga företag bör i stället gå till en ny våg av satsningar på den europeiska forskningen.
Den politik som nu förs fram under begrepp som strategisk autonomi och strategisk suveränitet handlar om protektionism och om ständigt nya fonder för att subventionera europeiska företag. Den riskerar att underminera eller slita sönder den inre marknaden genom att ställa länder med olika finansiell styrka mot varandra. Det innebär mindre integration, mindre strategisk kapacitet i Europa och mindre av strategiskt samarbete med våra närmaste vänner och allierade.
Samtidigt föreslår EU-kommissionen att EU ska släppa tyglarna i statsstödspolitiken och spendera gigantiska resurser på industripolitik – stöd till företag, branscher och teknologier som inte överlever under den fria konkurrensens villkor. Det finns inte ett sämre sätt att fira den inre marknaden på.
Dessa förslag bortser från att EU och medlemsstaterna redan i dag har en högre statstödsnivå än vad USA får genom den nya amerikanska stödpolitiken.
Det är den amerikanska inflationsreduktionsakten (IRA), som frigör 369 miljarder dollar i skattelättnader och nya satsningar på energisäkerhet och klimatomställning, som nu spökar i Europa. Men reaktionerna på IRA är kraftigt överdrivna. IRA må vara en stor satsning som kan öka investeringar i amerikansk modern energiteknologi, men politiken gäller för hela perioden 2023–2030. Utslaget på sju år är satsningarna inte överraskande eller hotfulla för europeisk ekonomi – särskilt inte med europeiska mått mätt.
De statliga medel i EU som i dag läggs på energiomställning, industripolitik och särskilda stöd till företag är nämligen väsentligt mycket större än vad som kommer att läggas i USA.
Olika former av företagsstöd för den gröna omställningen i EU uppgår redan nu till ungefär 80 miljarder euro per år. Nya prestigesatsningar på produktion av halvledare och annan teknologi ökar den summan rejält. Enbart under 2022, visar en granskning av Politico, godkände kommissionen statsstöd till europeiska företag på 540 miljarder euro.
Detta är helt fel politik. Man stärker inte konkurrenskraft genom minskad konkurrens och stöd till gamla företag. Vår konkurrenskraft och politiska betydelse ligger i att vi ska vara ett centrum för innovation och ett nav för frihandelns utveckling. Det amerikanska IRA bör mötas med en sådan European science and markets alliance (ESMA) som vi nämnt ovan, som stärker Europa och binder samman den transatlantiska ekonomin med andra marknadsekonomier.
Målet från industrisamhällets tider var att 3 procent av BNP ska läggas på forskning och utveckling (FoU). Det har Europa aldrig uppnått: det saknas i år ungefär 125 miljarder euro för att nå dit. Men en modern och teknikdriven kunskapsekonomi kräver avsevärt mer. Det är uppenbart att Europa i dag halkar efter andra länder och regioner i den teknologiska fronten inom områden som automatisering, artificiell intelligens (AI), nästa generations datorer, biomedicin, och grön teknologi.
Amerikanska bolag satsade 40 procent mer än europeiska bolag på FoU mellan 2014 och 2019. Av de globala företagsinvesteringarna i AI står Europa för 7 procent medan Kina och USA står vardera för 40 procent. Jättar som BASF har monterat ner forskningsavdelningar i EU och flyttat dem till andra delar av världen. Den FoU-drivna läkemedelsindustrin som varit stor i Europa i 150 år är nu ett minne blott: frontinvesteringarna läggs utanför EU.
En radikal men i allra högsta grad rimlig ambition är att under 2030-talet nå ett nytt mål: 5 procent av BNP ska läggas på forskning och utveckling. Det krävs mer än forskningssatsningar för att sparka liv i Europas ekonomiska utveckling, men mer pengar till forskning är helt nödvändigt. Så omvandlar vi den europeiska ekonomin till global konkurrenskraft och internationellt ledarskap.
Den svenska regeringen kan nu under ordförandeskapet visa ledarskap för en långsiktig riktning av EU som syftar till att förena marknadsekonomins dynamik med geopolitisk kraft. Ett ESMA kräver tre ytterligare steg:
• För det första ett intensivt projekt med regelförenklingar som minskar kostnader för produktion och innovation. EU har genomgående reglerat mer, komplext och oförutsägbart än andra marknadsekonomier. Enkelheten och tydligheten i regleringarna måste bli bättre.
• För det andra måste EU-budgeten revideras – inte minst i ljuset av kriget. Det är helt rimligt att budgeten ökar. I den revisionen måste förutom stöd till Ukraina ingå tydliga satsningar på europeisk forskning inom alla områden där Europa i dag har ledande eller spirande kompetenser. Kommissionen bör i samverkan med medlemsstaternas regeringar agera för att forskningen får ökade medel på både europeisk och nationell nivå samtidigt som företags utrymme för forskningssatsningar ökas genom bättre skattevillkor.
• För det tredje måste EU ta steget till att bli ett centrum för den globala ekonomins handel och utveckling av frihandelsavtal. Vi behöver utveckla ett politiskt och ekonomiskt samarbete med USA inom klimatpolitikens och den gröna omställningens områden samtidigt som vi låter det digitala samarbetet fördjupas i stället för att motverkas. De olika frihandelsavtal som nu är under process måste slutföras och med samlad politisk kraft bli till verklighet.
Ett Europa som står starkt i forskning och som är sina allierades bästa vän i stället för motvillig partner, som låter små och stora företag växa av sin egen kraft i stället för med statliga pengar, och som står öppet för den globala ekonomins dynamik kommer att bidra till de strategiska allianser världens demokratier och marknadsekonomier behöver
Fredrik Erixon
chef för tankesmedjan Ecipe
Gunnar Hökmark
ordförande för tankesmedjan Frivärld