Svd debatt, publicerad den 22 september 2026
Därför har Ryssland nu ytterligare skiftat över sin krigföring till att kontinuerligt bomba civila mål. Det handlar om allt ifrån de stora viktiga industrierna, loken som drar järnvägarnas tåg, infrastruktur för värme och el, sjukhus och platser för ukrainsk kultur samt bibliotek. Det är så man hoppas kunna knäcka Ukraina när man inte lyckats militärt.
Samtidigt börjar den ryska ekonomin vackla alltmer och de militära bakslagen börjar märkas i det ryska samhället, i form av många stupade och allvarligt skadade och genom ekonomins omvandling till krigsekonomi. Det hopp som den ryska regimen nu ställer på kriget är att det europeiska stödet till Ukraina ska minska snabbare än den ryska ekonomins nedgång.
I Moskva betraktar man därför de återkommande valen i Europas länder som en möjlighet att underminera och försvaga Europas vilja att stödja Ukraina. Det är i dag Putins hopp.
Utfallet i höstens tyska delstatsval bidrar helt klart till sådana förhoppningar. Delstatsvalet i Sachsen-Anhalt för drygt två veckor sedan blev en tydlig framgång för det ryssvänliga och nazistinspirerade AFD. Valen i Mecklenburg-Vorpommern och Berlin i söndags innebar framgångar för både yttervänstern och AFD och stärkte därmed de Putinvänliga krafterna i Tyskland, samtidigt som den tyska regeringen försvagades.
I nästa steg hoppas Moskva att den Putinvänliga Marine Le Pen ska vinna det franska presidentvalet 2027.
Till skillnad från Frankrike och Tyskland råder det full enighet i Sverige om stödet till Ukraina. Den parlamentariska och politiska osäkerhet som följer av det svenska valet får därför inte ge utrymme för någon osäkerhet om detta.
Så som riskerna i Europa ser ut måste Sverige tvärtom bidra till det omvända. Vi behöver fortsätta att stärka vårt stöd och vi behöver verka för att Europas länder samfällt och genom EU ökar stödet till Ukraina. Den parlamentariska och politiska osäkerhet som blivit följden av valet till Sveriges riksdag får inte leda till handlingsförlamning eller passivitet under en höst där Ryssland vill försöka knäcka Ukraina. Vi måste agera utifrån att de ryska bombningarna syftar till att slå sönder det ukrainska samhället och dess ekonomi.
Det är därför viktigt att Ukraina redan nu genom en extra ändringsbudget får ökat stöd för att möta den kommande vinterns kyla och den ryska terrorismens förstörelse. Vi måste nu manifestera vår fortsatta vilja till detta stöd inför såväl Ryssland som Ukraina och för att därmed inspirera till ökad europeisk hjälp.
Sverige har i praktiken redan bundit upp nästan hela den beslutade Ukrainaramen för 2026. Det betyder inte att all materiel redan har levererats eller alla pengar har betalats ut, men det politiska beslutsutrymmet inom den ordinarie ramen är i stort sett förbrukat. Genom en ändringsbudget redan i höst kan riksdagen klargöra att Sveriges stöd kommer att bestå och växa.
Riksdagen har tidigare använt just detta förfarande för Ukrainastödet. En övergångsregering kan självfallet efter breda parlamentariska samtal i Sveriges riksdag uppmanas att lägga fram nödvändiga och brådskande förslag, vilket går att göra med brett parlamentariskt stöd.
De bör nu enas om två ytterligare paket som bör presenteras under denna höst. På det vis finns ingen tvekan om hur Sverige kommer att gå vidare och att vi kommer att gå i täten.
Det första av dessa paket bör utformas som ett vinter- och energipaket på 10 miljarder kronor nu under hösten 2026. Det ska finansiera reservkraft, transformatorer, komponenter till elnäten, mobila värmecentraler, fjärrvärmeutrustning, bränsle och skydd av kritisk infrastruktur. Svenska energiföretag, kommuner och myndigheter bör mobiliseras för att snabbt identifiera utrustning som kan levereras. Stödet måste nå Ukraina innan vinterkylan gör de ryska angreppen ännu mer förödande.
Det andra paketet som också bör presenteras i höst bör vara ett långsiktigt paket för militärt och finansiellt stöd under 2027. Sverige bör nu avsätta 50 miljarder kronor till militärt stöd och 20 miljarder kronor till Ukrainas statsfinanser, civila motståndskraft och humanitära behov.
Det militära stödet måste styras av Ukrainas omedelbara behov: luftvärn, ammunition, drönare, elektronisk krigföring, långräckviddig bekämpning och samt självfallet den fortsatta utvecklingen av samarbetet kring Jas Gripen. En allt större del av stödet kan utformas som långsiktiga beställningar från både svensk och ukrainsk försvarsindustri liksom från olika former av samarbetsprojekt som bidrar till svensk förmåga och ukrainsk produktion. Det ger Ukraina säkrare leveranser samtidigt som Europas produktionskapacitet byggs ut.
Det finansiella stödet är lika avgörande. Ukraina måste kunna betala lärare, vårdpersonal, räddningstjänst och andra funktioner som håller samhället levande medan en stor del av landets egna resurser går till försvaret. Sverige och Europa måste nu säkra att den ukrainska staten kan klara sina många åtaganden och att det ukrainska samhället kan fungera.
Ett samlat svenskt åtagande för nästa år på minst 70 miljarder kronor skulle vara stort, men måste vägas mot risken för en rysk framgång eller ett ännu längre krig. Ukrainas försvar är också ett försvar av Sverige och Europa.Sverige måste agera för att gå i täten och därmed få med oss andra länder. Under den politiskt osäkra höst vi nu står inför måste det skapas säkerhet kring vårt stöd till Ukraina. Partiledarna bör samlas till överläggningar och tillsammans uppmana regeringen att lägga fram en extra ändringsbudget. I nästa steg bör vi för kommande år tillsammans med de nordiska och baltiska länderna verka för att Europas länder sätter som mål 1 procent av BNP till Ukrainas militära, finansiella och civila motståndskraft.
Putin ska inte kunna hoppas på vare sig svensk osäkerhet eller europeisk uppgivenhet. Beskedet från Sverige måste vara det motsatta: när Ryssland trappar upp, trappar Europa upp. När Ryssland försöker frysa Ukraina till underkastelse hjälper vi Ukraina att hålla värmen, elen och motståndet levande. I det Europa vi lever i och i den politiska osäkerhet som Sverige genomgår, kan vi visa att när det gäller Ukraina står Sverige fast.
Gunnar Hökmark
ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker