NT krönika, publicerad den 19 augusti 2024
Vi ägnar oss alldeles för mycket åt att spekulera hur det amerikanska presidentvalet påverkar europeisk och svensk säkerhet och alldeles för lite åt hur vi själva formar vår säkerhet och utvecklar vår försvarsförmåga. Vi måste diskutera vårt försvar inte som en av flera politiska frågor där utgifter i det ena kan balanseras mot det andra utan som vår allra viktigaste uppgift överordnat allt annat; att värna vår frihet och säkerhet. Bilderna från Ukrainas städer, vittnesbörden från de ockuperade områdena, tortyren och avrättningarna samt den konsekventa beskjutningen av civila mål säger oss vad det handlar om.
För det första måste vi inse att vi lever i en krigstid. Kriget har drabbat Ukraina i full och öppen skala men riktar sig mot Europa som sådant. Putin och hans underlydande beskriver det gång på gång som ett krig mot väst samtidigt som man också förutom hoten bedriver ett krig i gråzonen mot Europas länder.
För det andra innebar försvarsberedningens förslag inte mer än att täcka upp för de gångna decenniernas försummelser av svenskt försvar för den hotbild som gällde fram till den stora fullskaliga invasionen av Ukraina. Försvarsberedningens rapport våren 2023 hade titeln Allvarstid, vilket var något som passerades redan i december 2021 när Putin hotade Europa om han inte fick sina intressesfärer. Sanningen är inte bara att vi lever i en krigstid, den riskerar att bli en mardrömstid om vi inte agerar utifrån verklighetens hot.
För det tredje visar kriget i Ukraina liksom den pågående hybridkrigföringen den nya tidens krigföring. Vi har det konventionella kriget med stridsvagnar, stridsflyg och skyttegravar men vi har också den elektroniska krigföringen, där IT blir ett slagfält i sig.
För det fjärde har vi sett hur avgörande det är med luftherravälde för att försvara gränser, städer, bostäder och sjukhus liksom de soldater som står för försvaret. Vi har på samma sätt sett hur viktigt det är att i fredstid liksom i gråzonen och i det konventionella kriget kunna försvara sjövägar för att säkra modern infrastruktur och den handel som är avgörande för ekonomisk och militär uthållighet.
För det femte har vi idag en osäkerhet om det amerikanska engagemanget som framförallt bygger på föreställningen att Europa inte gör sitt för att kunna förvara sig. Det måste vara en övergripande europeisk uppgift att visa att vi är och kan vara en stark partner i försvaret av den fria världen gentemot de attacker som Ryssland men även regimer som Iran, Kina och Nordkorea står för.
Vi måste ny bygga upp en europeisk och svensk försvarsförmåga som är av den arten att den tydligt signalerar att varje väpnat angrepp mot Europas länder möts av en nationell och gemensam försvarsförmåga som skulle göra ett sådant angrepp lika misslyckat och förödande för Ryssland som invasionen av Ukraina.
Det ställer krav på handling och mindre av ord. Sverige och de nordiska länderna bör tillsammans med de baltiska gå i täten för att försvarsanslagen i Natos europeiska ben blir 3% redan 2026 med sikte på 4% 2028.
Det ger oss en möjlighet för de nordiska länderna att tillsammans skapa ett luftherravälde över Östersjön som inte tillåter vare sig väpnade angrepp över Östersjön eller mot de baltiska ländernas gränser och som inte ger möjlighet till den terrorbombning Ryssland i dag utsätter Ukraina för. För svensk del innebär det att vi bör utveckla Gripenprogrammet, etablera nya luftvärnsenheter, bygga upp en resurs av missiler och inom ramen för Nato säkra ett nordiskt försvar av luftrummet.
Vi bör vidare se till att det finns marina möjligheter att över och under vattenytan ha en kontroll över vad som sker och agera mot dem som i fredstid vill hindra transporter och som i krigstid hindra tillförsel av trupp. Sverige bör utveckla brigader som gör att vi fullt ut kan försvara svenskt territorium mot väpnade angrepp mot olika mål och samtidigt bidra till att de baltiska ländernas gränser har ett försvar som avskräcker från angrepp.
Och, övergripande, vi måste se till att Europa står enat och samlat. Därför bör Sverige nu gå i täten för att EU och Storbritannien systematiskt söker en försoning genom att utveckla ett nära samarbete inom område, för att på sikt göra det möjligt för Storbritannien att bli medlem igen men för att under överskådlig tid framöver se till att vi uppträder gemensamt inte bara inom det försvar Nato utgör utan också det försvar som krävs av våra samhällen och ekonomier mot de makter som vill underminera vår frihet.
Vi behöver mindre förhandlingar i försvarsberedningen men mer försvar i verkligheten.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker