Hoppa till innehåll

S måste sluta stöda sitt antisemitiska systerparti

  • av

Expressen debatt, publicerad den 9 okt 2023

Det går inte att förstå Mellanösterns konflikter utan att förstå omfattningen av det religiösa hatet mellan olika muslimska riktningar och den antisemitism som riktar sig mot Israel. Hamas krig mot Israel är inledningen till en lång tragedi, som allra först och mest drabbat israeler och Israel men som sannolikt kommer att drabba de av Hamas och Fatah förtryckta palestinierna ännu mer. 

Deras hopp om fred och en friare framtid släcktes för lång tid med Hamas missiler. Kriget kräver ett uppvaknande i svensk debatt. 

Hamas styr i dag över Gazaremsan med brutalt förtryck som metod. De vill med hat som grund utplåna Israel. På Västbanken styr Fatah, som är ett systerparti till de svenska socialdemokraterna. Det är ett styre som präglas av despotism, rättslöshet, korruption samt finansiering av terrorism och antisemitism. 

Det var denna kombination – Västbanken och Gaza – som Sverige den 30 oktober 2014 valde att erkänna som suverän stat. Det gjordes som en markering mot regionens enda demokrati Israel. 

Det är ingen tvekan om att Hamas står för islamistisk extremism och öppet våld men Fatah är sannerligen inte en fredskraft. Dess ledare, som också är ledare för den palestinska myndigheten, Mahmoud Abbas har en lång historia av antisemitisk retorik och propaganda bakom sig. Inför Fatahs revolutionära råd den 24 augusti i år uttryckte han sig klart antisemitiskt och sa bland annat så här: 

”Hitler bekämpade judarna på grund av deras hantering av ocker och pengar. Han ansåg att de ägnade sig åt sabotage, och att det var därför han hatade dem. 

Fatahs antisemitism yttrar sig inte bara i anföranden utan också i grova former i skolböcker och i att den palestinska myndigheten betalar ut pensioner till anhöriga till terrorister som har försökt mörda judar i Israel. Vi bör inte förvånas över Abbas tal, för det är inte första gången. Antisemitismen har en lång historia i Mellanöstern och är ett avgörande hinder mot en varaktig fred i regionen.

Förvånansvärd är däremot den tidigare svenska tystnaden. Som ursäkt för att diplomatiskt erkänna en regim som odlar antisemitism, hyllar terrorhandlingar och inte uppfyllde kriterierna för en stat, anfördes att det skulle ge oss en möjlighet att påverka den palestinska regeringen i en bättre riktning. 

För Socialdemokraterna är denna försummelse desto större eftersom Fatah är Socialdemokraternas systerparti. Fatah är dessutom observatörer i de Europeiska socialdemokraterna. Lägg till detta att Socialdemokraterna i sin riksdagsgrupp har en ledamot som manifesterat sina nära band till Hamas.

Man behöver inte ifrågasätta Socialdemokraternas motvilja mot antisemitism för att ändå konstatera att det är ett för Sverige utrikespolitiskt problem att Socialdemokraterna inte tagit strid mot den antisemitism de har i sin egen internationella organisation. 

Frågan bör därför ställas till Stefan Löfven, i dag är ordförande för de Europeiska socialdemokraterna; Kan ett antisemitisk parti som Fatah verkligen vara med där? 

Och till hans efterträdare Magdalena Andersson; Hur kan Fatah vara systerparti och till och med hyllas på socialdemokratiska möten? Och hur kan man i sin riksdagsgrupp ha en ledamot som med stolthet talar om sina nära band med Hamas? Man bidrar inte till kampen mot antisemitism genom att blunda för den när den som farligast. Vill man bidra till freden måste man vilja stå upp för demokratins värden även när det är obekvämt. 

Av Gunnar Hökmark

 ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker för Moderaterna