SVD debatt replik, publicerad den 30 januari 2025
Sverige är det enda landet i världen där full allemansrätt råder i skolan. Till skillnad från länder där priset för att kunna välja skola kan vara elevavgifter på hundratusentals kronor, är skolvalet fritt i Sverige. Det har lett till att fler och fler har valt sin skola efter det att systemet med skolpeng som följer eleven och ger valfrihet infördes i början på 1990-talet. Detta vill Socialdemokraterna (SvD Debatt den 29 januari) slå sönder av ideologiska skäl eftersom tillväxten av friskolor, frånsett ett fåtal stiftelser, bygger på företagande. Därmed försvinner inte bara elevers valfrihet utan också alla de skolor som vuxit fram under drygt tre decennier i Sverige.
I dag går mellan en fjärdedel och femtedel av Sveriges elever i fristående skolor. Inte för att någon har fördelat dem dit, tvingat dem dit eller bussat dem dit, utan för att föräldrar och elever har valt den skola som de ansåg vara bäst för eleven. Det är enskildas fria val som Socialdemokraterna avfärdar som ”marknadisering”.
Det finns två övergripande skäl till att vi har fått en så omfattande och snabb utveckling av friskolor. Bägge handlar om att det har funnits ett behov och en efterfrågan.
Det första är att alltför många kommunala skolor inte håller måttet. I media får vi återkommande rapporter om bristande ordning och bristande resultat. Det finns alltför många skolor där mer än 50 procent av eleverna inte får godkänd gymnasiekompetens. Skolor som år efter år lämnar ifrån sig nya generationer till ett fortsatt utanförskap, präglat av stor risk för arbetslöshet och exponering för hederskulturers förtryck, liksom för kriminella gäng som vill ge dem andra uppgifter.
I stället för att tillgodose elevernas intressen att mot denna bakgrund kunna få välja skola, väljer Socialdemokraterna att konstruera en konflikt mellan de kommunala och fristående skolorna. Konflikten är konstruerad eftersom alla skolor vinner på att det finns mångfald och goda förebilder. I stället för att avveckla bra skolor för att de fungerar som företag, borde vi avveckla dåliga skolor oavsett huvudman.
Det andra skälet handlar om att många elever har sökt sig till det som de upplevt vara en bättre skola. Det kan vara så enkla saker som mer ordning och mindre mobbning, eller en pedagogik som passar den enskilde bättre, eller helt enkelt bättre resultat.
Det senare erkänner Socialdemokraterna i sin artikel eftersom de med begreppet ”marknadsskolan” nedlåtande menar att friskolorna ”förstärker klyftorna i samhället”. Det borde aldrig vara ett problem att en ung människa söker sig en bättre skola för att göra det bästa möjliga av sin framtid. Möjligheten att vem man än är välja skola minskar i själva verket klyftorna, medan Socialdemokraterna vill konservera dagens segregation.
Socialdemokraterna bygger sin friskoleattack på felaktiga påståenden. Det är inte friskolorna som driver betygsinflation. Den är tydligast i den kommunala skolan, men ett problem i alla skolor, och måste hanteras inom ramen för ett bättre betygssystem, nationella test och intagningsprov.
Det är heller inte så att den offentliga skolan ”läcker pengar” till friskolor. Skolpengen följer eleven vart han eller hon går. Den genomsnittlige friskoleeleven får dessutom lägre skolpeng än eleverna i kommunala skolor. Friskolornas riksförbund konstaterade i en rapport hösten 2023 att skolpengen till friskolor i genomsnitt är 11 000 kronor lägre per elev och år än skolpengen till kommunala skolor.
Den svenska skolans problem är inte de fristående skolor som tävlar med god utbildning, utan att vi under en lång period har haft en omfattande invandring med elever som börjar från helt andra nivåer i skolan. Bortsett från denna grupp, som är ett svårt problem som behöver hanteras med ett tydligt fokus, har den svenska skolan höjt sina resultat – bland annat på grund av friskolorna. Att ytterligare höja resultaten för alla elever borde vara utmaningen som alla kan enas om att försöka komma tillrätta med – inte slå sönder allas möjlighet att välja skola.
Gunnar Hökmark
ordförande i Valfrihetskommissionen med bas i Valfrihetens vänner, ett nätverk av företag och entreprenörer inom den privata välfärden, tidigare Europaparlamentariker (M)