DI Debatt, publicerad den 17 juni 2024
Under de senaste 20 åren har allt för många valt att tona ner hoten mot oss eller att blunda för dem. Samtidigt har många av inrikespolitiska skäl valt att relativisera växande samhällsproblem i form av segregation, kriminalitet och stagnerade ekonomier. Det har gynnat både nationalism och missnöjespartier.
Rysslands krig i Ukraina och mot Europa kräver ett starkt EU som ger hopp om vår egen förmåga. Den kinesiska diktaturens krav på global dominans måste mötas med ett Europa som värnar sin säkerhetspolitiska och ekonomiska integritet. Irans hot mot omvärlden kan avvärjas om vi avslöjar dess terroristiska natur.
Istället för politisk handling har vi fått en politik som beskrivit hoten mot demokratin och mot vårt samhälle som ständigt växande. Frågan om hur vi möter våra verkliga problem har blivit undanträngda från den politiska dagordningen, med en ökad känsla av hopplöshet som följd.
Vi såg sett detta tydligt under Europavalsrörelsen. En stor del av den svenska valdebatten handlade om att beskriva ett Europa på väg i fascistisk riktning, i den mån den inte handlade om anonyma konton i Sverige. De verkliga hoten och samhällsproblemen överskuggades av en tävling i att dramatisera parlamentariska problem.
När valet nu är över visar det sig att de styrkeförhållanden som rådde i Europaparlamentet före valet i grunden står sig. Dramatiseringen förminskade tron på våra möjligheter att ta itu med de verkliga frågorna. Europas möjligheter är goda, bara vi får en offensiv politisk agenda som låter politiken för konkurrenskraft, tillväxt och Europas styrka vara överordnade andra politiska motsättningar.
Vänstern är svagare – vilket underlättar för dem som vill driva konkurrenskraft, tillväxt och avreglering – medan de nationalistiska grupperna som växte är alltför politiskt fragmenterade och splittrade för att utgöra en verklig kraft.
Centrum i form av EPP, Socialistgruppen och den liberala gruppen är fortsatt dominerande vilket har en avgörande betydelse för lagstiftning och inte minst processen att tillsätta en ny kommission. En agenda som sätter tillväxt och säkerhet före förhållningssättet till populismen kommer att underlätta den processen.
Det kommande valet i Frankrike av stor betydelse men även i det fallet är det den politiska agendan som både påverkar nationalisternas möjligheter att vinna i Frankrike och minskar betydelsen i Europa av deras eventuella framgångar.
Alla våra utmaningar kräver en agenda där reformer för konkurrenskraft och tillväxt är överordnade andra politiska mål. Vi behöver en idémässig renässans för den marknadsekonomi som ger tillväxt och den omvandling som klimatet kräver och en fördjupad inre marknad som ger större välfärd och ett starkare Europa.
Det måste göras klart att Rysslands krig i Ukraina handlar om Europas frihet och säkerhet. I Sverige har vi till slut uppnått denna gemenskap. De av Putins vänner som vill mäla sig ur den europeiska gemenskapen måste avslöjas som de kollaboratörer de är.
Det måste äntligen bli ett slut med tron på att demokratin är svagare än diktatorerna och de auktoritära ledarna. Demokratin är nyckeln till fria och öppna samhällen med starka medborgare och dynamisk utveckling.
Det räcker inte längre att bara tala om tillväxt och konkurrenskraft. Vi måste i konfrontation med dem som prioriterar andra mål driva de reformer som gör Europa till en dynamisk tillväxtekonomi.
Den kommande EU-kommissionen måste ta det som är kommissionens viktigaste uppgift på allvar; att fördjupa och utveckla den inre marknaden. Då kan vi systematiskt lyfta bort gemensam regelbörda och tvinga medlemsstaterna att rensa undan regleringar som hindrar den inre marknadens dynamik.
En europeisk kapitalmarknad med kapital och marknad måste prioriteras framför fler regleringar, privata investeringar underlättas och banker få full möjlighet att verka med hela EU som sin hemmamarknad.
Europa måste bejaka innovationer och vetenskaplig utveckling. Den europeiska lagstiftningen om AI måste revideras så att den uppmuntrar innovationer i Europa lika mycket som i Kina och USA. Den digitala lagstiftningen måste vara tillåtande för stora företag oavsett varifrån de kommer eftersom det driver Europas fortsatta digitalisering och möjliggör för globalt ledande europeiska företag.
Det är utvecklingen av fri handel som kan göra Europas ekonomi viktigare i förhållande till den amerikanska och kinesiska. När andra väljer handelskrig ska Europa träda fram som den internationella handelns centrum, med de möjligheter det innebär för europeiska företag att stå i den globala ekonomins centrum.
För det sjunde måste vi sluta tala om EU som något ”där”. Det är istället här i EU vi kan påverka Sveriges och Europas möjligheter.
Istället för att fastna i problemen och spekulera om det värsta måste vi fokusera på att göra det bästa och forma en ny politik. Då tränger vi undan populismen och formar ett Europa starkt i världen som känner självförtroende för den demokrati som ger starka medborgare.
Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)