DI debatt, publicerad den 22 oktober 2025
Den svenska skoldebatten stannar inte vid det misstaget utan gör det än värre. Trots att nycklarna finns under gatlyktan letar man inte där problemen finns. Det är inte de skolor som år efter år misslyckas man inriktar sig på utan de skolor som tillhör de mest framgångsrika.
Liberalernas krav på förbud mot aktiebolag i skolsektorn skulle leda till att 300.000 elever blir utan den skola som de och föräldrarna har valt. Det skulle leda till att skolor som har bidragit till att lyfta svenska skolelevers resultat sedan alliansregeringens reformer försvinner. Det öppnar för en skol- och kunskapskollaps.
Aktiebolag är en stabil företagsform som är grunden för stora delar av det svenska samhällets bästa verksamheter. Aktiebolag kräver långsiktighet, stabilitet och öppen redovisning. För ett aktiebolag är den långsiktiga utvecklingen av företaget det väsentliga, inte de kortsiktiga vinsterna.
Det är därför stora delar av det svenska samhället formats med aktiebolaget som grund. Atlas Copco, Saab eller SKF har inte nått framgångar genom dålig kvalitet. Stora svenska dagstidningar prioriterar inte vinst före journalistik. Samma gäller den medicinska industrin eller våra hotell och restauranger. Däremot har vi genom åren sett många statliga och kommunala verksamheters misslyckanden.
I skolans värld har aktiebolag varit en förutsättning för en tillväxt av högpresterande och efterfrågade friskolor. Det handlar om skolor som gjort att elever från icke-privilegierade miljöer har kunnat söka sig till välfungerande – och söka sig bort från mindre välfungerande – skolor. Det borde i allas ögon vara en välkommen utveckling att vi i dag har en allemansrätt att välja skola. För tre decennier sedan var den valfriheten förbehållen några få elever som hade råd att gå på Lundsberg och några få andra stiftelseskolor.
En återgång till den tiden med ohållbara köer vore djupt orättfärdigt och skulle skada hela den svenska skolan.
Den svenska skolan har sedan Alliansregeringens reformer blivit allt bättre – för elever med svensk bakgrund. Enligt den internationella studien Pisa ligger resultaten för denna grupp i nivå med de bästa i världen. Forskaren Gabriel Heller Sahlgren har i flera analyser visat just detta. Friskolorna och deras elever har varit en viktig del av denna utveckling. De skapar konkurrens som tvingar alla skolor att förbättra sig och höjer ambitionsnivån över lag. Den utmaning vi nu har är att ge de elever som inte lyckas bättre möjligheter, inte lägga ner bra skolor.
Propagandan mot friskolorna bygger på myter. Vinsterna är inte 15 procent som propagandan säger; utdelningen är mindre än en procent – lägre än räntan som kommuner betalar på sina lån. Pisa och svenska myndigheter vederlägger att friskolor systematiskt sätter högre betyg.
Aktiebolag kräver långsiktighet, stabilitet och öppen redovisning. Möjligheten att växa genom vinst har gjort valfriheten verklig för alla elever – inte bara för dem som får plats på små stiftelsedrivna skolor.
En ansvarsfull skoldebatt måste bygga på en verklighetsförankrad analys, respekt för elever och föräldrar och för de viktiga förbättringar som den svenska skolan har genomgått. Den svenska skolan har nämligen till mycket stor del blivit bättre sedan Alliansregeringens reformer – pådrivna av Liberalerna.
Den svenska skolpolitiken måste nu söka reformera vidare i samma riktning som har gett de bättre resultaten; premiera kunskaper och krav, ordning och reda, nytänkande och respekt för elevers olikheter.
Fokusera på de skolor som år efter år misslyckas med sitt uppdrag. Låt de skolor som inte uppfyller kraven förstatligas. Låt staten bli huvudman där kommuner eller andra huvudmän misslyckas för att sedan välja bästa möjliga driftsformer. Där kan både kommunala skolor och fristående skolor som vill växa vara en tillgång.
Gunnar Hökmark, ordförande för Valfrihetskommissionen och tidigare moderat Europaparlamentariker
Valfrihetskommissionen har sin bas i Valfrihetens vänner, ett nätverk av företag och entreprenörer inom den privata välfärden