Hoppa till innehåll

Kommer Andersson låta NATO-motståndarna diktera svensk säkerhetspolitik?

  • av

Svensk Tidskrift, publicerad den 9 september 2022

Den svenska medlemsansökan till Nato föregicks av en process som präglades av krigets dramatik och en fundamental socialdemokratisk omsvängning. Socialdemokraternas omsvängning från att absolut vara absolut emot till att sätta svensk säkerhet främst välkomnades av alla.

Därför har ingen debatt ägnats åt det faktum att socialdemokraterna låtit svensk säkerhetspolitik bygga på en falsk illusion, med de risker detta inneburit. De facto lät socialdemokraterna Kremls krav på ”fria ytor” och löften om fredliga avsikter prägla svensk säkerhetspolitik.

Rysslands krav på att dela in Europa i en rysk intressesfär och en västlig, där Sverige och övriga Norden skulle tillhöra den östliga – förändrade inte den svenska regeringens politik. Rysslands ”Anschluss ”av Belarus i början av året påverkade heller inte den svenska regeringens politik. När Ryssland invaderade Ukraina 24 februari i år förändrade detta heller inte den svenska politiken. Statsministern ville inte ens kalla det en invasion.

Ett medlemskap dömdes ut som ”destabiliserande ”och tankarna på att Finland förberedde sig för en Nato-ansökan fördömdes som ren ”desinformation”.

När Finland sedan ledde vägen, och Nato-frågan var på väg att bli en valfråga, vände socialdemokraterna helt om. Den svenska ansökan byggde på en bred enighet med enbart V och Mp som motståndare. Vänsterpartiet har i sitt program uteslutit Ryssland som ett hot och pekar enbart ut USA, Nato och EU som hot mot freden. Miljöpartiet har i sin tur alltid gjort verklighetsflykt till säkerhetspolitik.

Socialdemokraterna ska hedras för att de svängde även om det bildligen var först kvart över tolv för svensk säkerhet. Det faller på deras ansvar att Sverige idag står utanför Nato.

Sverige står nu med halva steget in i försvarsalliansen. Vår ansökan i sig ger en betydande trygghet, inte minst genom de informella och unilaterala säkerhetsgarantier som ett antal länder har lovat oss men ger likväl inte medlemskapet säkerhet. De risker som S med sin falska illusion har tagit för Sveriges del har försvagat svensk säkerhet under de senaste decennierna och gör oss i dag mer utsatta än om vi varit medlemmar.

Den kommande mandatperiodens viktigaste uppgift är nu att med säkerhet och verklighetsförankring föra Sverige in i Nato. Den får inte äventyras av sådana motsättningar som vi under de gångna åren sett har blockerat regeringen vad gällt migrationspolitik, kriminalpolitik, strategisk råvarupolitik och energipolitik

Det får inte gå fel och det får inte finnas någon tvekan om Sveriges avsikter att bli en fullgod medlem. På den korta sikten får det inte finnas några frågetecken om hur den svenska regeringen ser på extrema terrororganisationer eller de krav som anslutningsprocessen ställer.  

På längre sikt måste det stå klart att Sverige kommer att bli en helhjärtad medlem och inte ett land som är halvhjärtat eller till och med strävar emot de åtaganden som Nato bygger på. Ska vårt utanförskap på vägen till medlemskap bli så kort som möjligt måste Sverige ha en regering som är stark, samlad och överens i Nato-frågan.

Det är därför nödvändigt att kräva Magdalena Andersson på besked om hon utesluter en regering med Nato-motståndarna V och Mp eller inte.

Deras säkerhetspolitiska uppfattningar riskerar att underminera trovärdigheten i den svenska medlemsprocessen. Därför bör Magdalena Andersson klargöra om hon fortfarande håller dörren öppen för dem om hon bildar regering. Väljarna har rätt att veta innan valdagen.

Gunnar Hökmark är tidigare moderat Europaparlamentariker och ordförande för tankesmedjan Frivärld