Hoppa till innehåll

Hoppet om en borgerlig regering lever

  • av

DI debatt, publicerad den 16 november 2026

Inför hotet om socialdemokratisk fördömelse och demonisering valde Centerpartiet, i alla fall för tillfället, att böja sig inför socialdemokratiska krav på hur Sverige ska utvecklas.

Fagra löften om att hela landet ska utvecklas – något som alla vill – förändrar inte det faktum att den socialdemokratiska vägen dit handlar om höjda offentliga utgifter, avskaffad karensdag och en lång rad nedlagda skolor runt om i landet. Inför valet mellan detta och ett sammanhängande reformpaket för marknadsekonomi, företagande, investeringar och valfrihet ansåg C uppenbarligen att socialdemokratiska hot vägde tyngre. Det är en vänstersväng av betydande mått som Centerpartiet nu säger sig vilja göra.

En regeringspolitik kräver långt mer än de 14 punkter med allmänna målsättningar som S presenterat och som dessutom ska förhandlas med MP och Vänsterpartiet. En regeringspolitik kräver också en regering. Den regering som C nu vill förhandla om finns inte så länge V kräver regeringsposter.

Nu ska C till att börja med förhandla med S, som i kraft av att vara största parti och regeringsbildare vill föra socialdemokratisk politik, med MP, som vill kringskära allt vad modernt skogsbruk heter, liksom det privata ägandet av skogen, och med V, som har blivit hem för en ny tids antisemitism och som ställer krav på planekonomins agenda med prisregleringar och politisk styrning av företagsinvesteringar.

Hur mycket vänsterpolitik det blir av detta är oklart, men det blir vänsterpolitik. Hur C än förhandlar bort enskildheter kommer man inte att kunna undvika detta.

Totalpaketet som Socialdemokraterna presenterade sade inget om den utrikespolitiska strategi som S i valrörelsen valde att inte avslöja. Men av erfarenhet vet vi att S ständigt har prioriterat fel i svåra frågor. I en föränderlig värld måste svensk säkerhetspolitik utvecklas utifrån hur hoten och osäkerheten växer. Då måste fokus ligga på vårt närområde, på Östersjöregionen och Ukraina, inte flyttas mot det globala syd och den traditionella socialdemokratiska utrikespolitiken.

Karensdagen kommer att avskaffas. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kommer att vara tre mot en, i den mån C står upp för sin uppfattning. Det innebär att svenska företag åter kommer att drabbas av de kostnader och frånvaroproblem som plågade det svenska näringslivet och den offentliga sektorn under 1980-talet.

Skatterna kommer att höjas och det kommer att drabba alla. Snabbt stigande offentliga utgifter, som blir en konsekvens redan av totalpaketets punkter, kommer att tvinga fram höjda skatter som påverkar allas hushållsekonomi. Det är också så socialdemokratiska kommuner agerar just nu.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och S har på olika sätt särskilt sagt sig vilja höja skatterna på det sparande och den kapitalbildning som är avgörande för den svenska kapitalmarknaden, för svenska innovationer och svenskt företagande. Det blir tre mot en.

Vinstförbudet för fristående skolor är det första ledet i att avveckla den privata välfärd som bidragit till skolor i hela landet och till en välfärd som människor själva har möjlighet att välja. Nu tas steg för att ta kontrollen över välfärden från medborgarna. Vi har i Stockholm sett vad detta innebär i form av ökade köer och sämre tillgänglighet. Det blir tre mot en.

Sannolikt skulle en regering som denna gå V och MP till mötes när det gäller att återgå till den kriminalpolitik och den migrationspolitik som rådde före 2022. Det kommer aldrig att vara en framgång för C, men ett bakslag för Sverige och nytt syre för Sverigedemokraterna.

Centerpartiets böjning inför S innebär inte att vi får en ny regering. Vänsterpartiet står fast vid sina krav. Det är med detta av antisemitism infekterade Vänsterparti som en Anderssonregering enligt egen utsago vill driva nära samverkan. Vad en sådan nära samverkan innebär ser vi i dag i det socialdemokratiskt styrda Malmö, där kommunalrådet som har ansvar för att motarbeta antisemitism går i täten för antisemitiska konspirationsteorier.

Och så länge Vänsterpartiet inte har ändrat sig eller fått allt partiet begärt och mer därtill, har Andersson inte stöd för att bilda regering. Det kommer att sätta en väldig press på Centerpartiet att göra nya eftergifter.

När riksdagen då, som det nu ser ut, röstar ner Ulf Kristersson utan centerstöd blir det nämligen i en fjärde omröstning Andersson som, om inte C ger med sig, kommer att sakna stöd, med extraval som konsekvens.

Centerpartiet bör därför under kommande dagar, trots söndagens besked, hålla dörren öppen för en borgerlig politik, om man inte vill möta väljarna i ett extraval där dessa ska ta ställning till ett Centerparti som går i täten för ett totalpaket av vänsterpolitik. Centerpartiets väljare må ogilla SD. I den tid vi lever i ogillar de politisk ansvarslöshet än mer.

Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare ledamot av Europaparlamentet