Expressen debatt, publicerad den 5 mars 2026
Samtidigt som flygplatserna är stängda och all flygtrafik som passerar världens största flyghubb, Dubai, ligger nere menar hon att den svenska regeringen på något mystiskt sätt skulle trotsa flygförbudet för att flyga hem tusentals svenskar i en miljö där flygplan riskerar att skjutas ner. Hon hänvisar lite luddigt till busstransporter som om det skulle vara enkelt eller riskfritt, vilket det inte är.
Det genanta blir desto tydligare sett mot att Magdalena Andersson var en nyckelperson i Regeringskansliet 2004, då den svenska regeringen initialt inte alls agerade i samband med tsunamin. Någon gick på teatern, någon annan var kvar på landet medan andra säger sig ha varit på kontoret.
Magdalena Andersson hade då varit ansvarig planeringschef – statsministerns högra hand – och var när det hände statssekreterare i finansdepartementet, det vill säga en nyckelfigur i hur Sverige agerar i kris.
Då rådde inget flygförbud över Thailand. Men den svenska regeringen lyfte under de första dagarna inte ett finger för att ta hem svårt skadade och traumatiserade svenskar. Det var charterbolagens företrädare som trädde fram i medierna – inte regeringens. Så såg det ut i den regering där Andersson hade varit statsministerns planeringschef.
Nu vill Andersson alltså att regeringen omedelbart ska evakuera tusentals svenskar trots flygförbud. Enligt henne är det faktum att en krisgrupp från UD med ett antal personer – som sänts ut av regeringen i det uttalade syftet att undersöka säkra vägar hem till Sverige – kunnat nå fram till Riyad ett exempel på hur lätt det är att också resa från regionen. Det är inte seriös krishantering när det handlar om upp till kanske tiotusen svenskar.
Extremt långa busstransporter till en annan flygplats någonstans, som även den riskerar att drabbas av iranska angrepp, genom ett område som i sin tur fortsatt är präglat av iranska attacker samtidigt som kanske 200 000 EU-medborgare vill ta sig hem löses inte genom en presskonferens. Nu senast träffades en flygplats i Azerbajdzjan, längre bort från den omedelbara krigszonen, av missiler. De enskilda evakueringar som har genomförts har varit i liten skala och med sina risker.
Problemet som Andersson förbigår är att hela regionen är utsatt för angrepp. Självfallet måste allt prövas men problemet för Andersson är att hennes agerande nu bidrar till ett mönster av oförmåga att förstå vad som krävs i krislägen.
Frågan om hur man som statsminister agerar i kriser i vår tid är viktig. Då får krishanteringen inte styras av inrikespolitikens försök till kortsiktiga poänger. Finns det någon som tycker det är en enkel idé med långa busskolonner för att flyga hem svenskar i ett riskfyllt luftrum från flygplatser som riskerar nya angrepp?
Av Gunnar Hökmark
ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker