NT krönika, publicerad den 11 december 2023
Det var antisemitismens råaste kraft vi såg resultatet av. Det är en ondska som har sin början i det förtryck som Hamas utövat och utöver i Gaza och som inte har något slut. Det totalitära förtrycket och användandet av människor – palestinier och gisslan – som sköldar är ett uttryck för ett närmast gränslöst förakt för människolivet.
De som i Sverige jublade över mördandet och skändandet av människor visade att det i vårt land finns samma hat. En rå och brutal antisemitism som kommer till uttryck i demonstrationer med paroller om att döda judar och låta hela Israel försvinna från kartan. ”From the river to the sea”, som det heter. Det hade kanske kunnat avfärdas som vidrig retorik, om det inte vore för att massakern i södra Israel visat att det är blodigt allvar. Nu vet vi att bakom dessa paroller finns ett förakt för människolivet baserat på hatet mot judar.
Därför måste det civiliserade samhället stå upp fullständigt kompromisslöst mot dessa hatets krafter. Hamas måste förgöras. Det krävs för att palestinier ska kunna få en frihet men det krävs för att det överhuvudtaget ska kunna bli fred. Svensk utrikespolitik måste kompromisslöst i denna avgörande del stå på demokratins sida mot de totalitära krafter som lever inom Hamas, Hizbollah och ytterst Iran, som stöder, leder och idealiserar detta barbari.
Samma kompromisslöshet måste prägla vår syn i Sverige på Hamas och på dem som jublar över terrorns mördande. De bär inte bara på oacceptabla tankar utan de är också en säkerhetsrisk för vårt land och våra värderingar.
Det hat som det handlar om får inte leda till eftergifter eller till att ledande politiker duckar. I en utfrågning inför den amerikanska kongressen kunde rektorerna för Harvard, MIT och Penn inte klargöra om grov antisemitism var förenlig eller oförenlig med deras lärosätens regler och standards. Det berodde på sammanhanget sa de, eller på om hatet mot judar blir till handling, försökte de. Den sortens hårklyveri är att lämna fältet fritt för antisemitism.
Samma sak får inte hända här. Svenska politiker måste klargöra att det inte bara är oförenligt med medlemskap i våra politiska partier att vara antisemit. Det får inte finnas någon tvekan om hur vi ser på Hamas och deras supportrar här i Sverige. Det räcker inte med att sitt fördöma det som skedde den 7 oktober eller att klargöra det egna avståndstagandet till antisemitism.
När Magdalena Andersson på fullt allvar och i strid mot bättre vetande hävdar att en ledamot i hennes riksdagsgrupp, som deltagit på möten med företrädare för Hamas som han blivit avrådd ifrån att möta, skulle vara Hamas främsta kritiker är det självklart ingen som tar henne på allvar.
Hon gör en cirkus av en allvarlig fråga och hon fördunklar avståndstagandet till dem som står för samma hatiska antisemitism som Hamas. Genom att hävda att den person som inte själv fördömt vare sig Hamas eller de som jublat över mördandet i själva verket skulle ha ägnat sitt liv åt att kritisera Hamas, sprider hon intrycket att den socialdemokratiska partiledningen är beredd att se mellan fingrarna med hatet och antisemitismen. Inte för att man på något vis delar uppfattningen, utan för att man inte vill eller orkar ta striden för att hålla rent i de egna leden. Den uppenbara osanningen, att riksdagsledamoten El-Haj skulle vara Hamas främsta kritiker i Sverige, blir en blinkning till dem som stöder Hamas i Sverige att man ser mellan fingrarna med deras hat och extremism så länge de röstar socialdemokratiskt. Den sortens taktik är inte bara cynisk och kortsiktig, den är farlig för vårt land och de värden vi skall stå för som demokrati.