Huvudstadsbladet debatt, publicerad den 19 maj 2024
Världen omkring oss förändras i snabb takt. Rysslands krig mot Ukraina är inte bara ett brutalt angrepp mot ett grannland – det är också ett strategiskt hot mot hela Europas motståndskraft.
Samtidigt fördjupas det rysk-kinesiska samarbetet, hybridattacker mot Europa trappas upp, och osäkerheten kring USA:s engagemang kvarstår. Här har Finland redan klivit fram. Nu kan Finland göra ännu mer för att svetsa vår del av världen starkare tillsammans.
Frivärld, Stockholm Free World Forum, pekar i en ny rapport på att Norden, Baltikum och Polen är en strategiskt kraft att räkna med om vi förmår att använda oss av den. Vår ekonomi är stor nog att placera oss i G8 och är Europas fjärde största. Tillsammans har vi en befolkning på nära 70 miljoner, växande försvarsbudgetar – där Polen i år når 4,7 procent av bnp och Estland har satt 5,4 procent av bnp som mål till 2029 – och hög innovationsförmåga.
Vi delar också en tydlig hotbild: Rysslands aggression är ett existentiellt hot som kräver långsiktig avskräckning och militär styrka. Vi ser klart på Kinas maktambitioner och vi förstår vad det sammanlagda hotet innebär.
I den ekvationen är Ukrainas seger avgörande även för vår egen säkerhet. Den dag Ryssland når sina mål i Ukraina, samtidigt som USA drar sig bort, blir hoten mot vår del av världen både kritiska och högst existentiellt verkliga.
Finlands beslut, tillsammans med Estland, Lettland, Litauen och Polen, att inleda frånträdandet av Ottawa-konventionen mot truppminor, illustrerar klarsyntheten om att hotet är på riktigt och tiden rinner i väg. Denna insikt har ännu inte infunnit sig helt i Köpenhamn och Stockholm, och än mindre i Oslo där regeringen varit öppet kritisk till Finlands beslut.
Rapporten ”Time is up – Santa is in a Snowstorm”, pekar tydligt på vad som krävs i vår tid. Finland är en central aktör i Europas nordliga säkerhetsarkitektur – och i många avseenden det mest förberedda landet i hela regionen. I den strategiska geografin liknar vi i rapporten Finland med tomtens armbåge, som tillsammans med Polens knä är regionens hårda delar. Det kommer att göra Ryssland förtvivlat ont att gå rakt på dessa.
Däremot finns de strategiska utmaningarna i de mjuka delarna – i rapportens liknelse med en tomte som kämpar sig framåt i snöstormen handlar det om tomtens luva (finska Lappland med Nordnorge, norra Sverige och Svalbard), tomtens julklappssäck (Arktis med Island, Grönland och Färöarna) samt tomtens mage (Baltikum) och bältesspänne (Gotland).
Finland har det som många andra saknar: totalförsvarstänkande med förmågan på plats, mobiliseringsförmåga, artilleri, värnplikt, politisk enighet och folkets förståelse för hotet. Finland, för att använda rapportens bildspråk med sin ”armbåge” – är redo.
Men det räcker inte att vara redo hemma, Finland kan bidra till försvaret av den nordiska regionens många mjuka delar. Framför allt behöver förmågor byggas mycket snabbare i Danmark, Norge och Sverige som ligger efter frontstaterna. Här kan Finland göra en betydande insats som också kommer att bidra till säkerheten för Finland.
Det betyder att Finland bland annat kan:
Bidra till uppbyggnaden av nya arméförband i framför allt Sverige, genom att finska reservister deltar i snabb uppbyggnad av en svensk brigad i Sollefteå som får till uppgift att delta i försvaret av Lappland. Men det kan även handla om norska förband. Vice ordförande i försvarsutskottet, Mikko Savola (C), har tidigare uttryckt sig positivt kring möjligheten.
Svenskspråkiga Nylands brigad skulle kunna stödja en snabbare utveckling svensk amfibieförmåga genom utbildning av svenska värnpliktiga på plats i Finland. Det skulle bidra ytterligare till en ännu högre grad av interoperabilitet mellan svenska och finländska marina stridskrafter som redan i dag kan operera i hela Östersjön.
Stationera permanent finsk trupp i Estland som en del av Natos förstärkning i Baltikum. Det bidrar både till konkret förmågeförstärkning, men också en psykologisk signal till Ryssland att det inte kommer att gå att splittra Finland och Estland.
Utveckla gemensamma logistiklösningar, och förband med arktisk förmåga, till exempel en tri-nationell försörjningsbas i Östersund tillsammans med Norge och Sverige.
Delta i en eventuell Natotrupp på Island som också kan ha ett uppdrag att utbilda ett isländskt hemvärn. Island saknar i dag ett eget försvar och det är inte hållbart i det nuvarande strategiska läget.
Samtidigt behöver Finland fortsätta vara drivande i kampen mot hybridkrigföring, genom Hybrid CoE i Helsingfors, och i utformningen av gemensamma strategier i NBP-kretsen när det gäller såväl som cyber som andra hybridverktyg. Kommande år kommer stor kraft behöva läggas på att hitta sätt att degradera fientliga staters kapacitet att bedriva hybridattacker mot oss och samtidigt uppnå avskräckning.
I ett läge där USA:s framtida stöd är osäkert, ligger allt mer av Europas säkerhet i våra egna händer. Här måste Finland – tillsammans med Polen – bli den strategiska motor som driver på både militärt samarbete och politisk vilja. Den snöstorm som tomten befinner sig i, kan inte armbågen själv klara av – alla delar behöver fungera.
Finland har byggt upp sin försvarsförmåga i fredstid. Nu är det dags att använda den konstruktivt tillsammans med andra, och att ta plats – för trygghet i en farlig tid.
Gunnar Hökmark
ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (Moderaterna)
Patrik Oksanen
resident senior fellow Frivärld, rapportförfattare, och aktuell med boken Rysslands hemliga krig mot Sverige