Dagens Industri Debatt publicerad den 15 augusti 2022
I en tid av stora säkerhetspolitiska hot har Sverige genom import av el de facto ökat sitt beroende till hur Putinregimen använder naturgas i sin ekonomiska krigföring.
Det ökade beroendet till inhemsk fossil kraftproduktion ledde under 2021 till en ökning av Sveriges CO2-utsläpp. Det ska ses mot att vi sedan 1990-talets början har minskat utsläppen med mer än 30% och tillhör de länder med lägst utsläpp per capita trots en internationellt sett omfattande och exportinriktad energiintensiv industri.
Under den kommande vintern hotas Sveriges elkonsumenter av ännu högre elpriser än under sommaren och av avstängningar.
Det är med alla mått mätt ett gigantiskt misslyckande helt främmande för ett modernt samhälle och en utvecklad industrination.
Det är nu nödvändigt med en haverikommission som klargör felstegen och ansvaret för dessa för att vi ska kunna undvika gjorda misstag. Så kan vi lägga grunden för en stabil elförsörjning som förenar tillväxt och välstånd med minskade CO2-utsläpp. Det är avgörande för svensk ekonomi och därmed ytterst för vår säkerhetspolitiska integritet.
Sveriges välstånd har skapats med hjälp av en mer än hundraårig stabil elförsörjning med låga priser. Det måste fortsatt vara målet. Utan en stabil elförsörjning till konkurrenskraftiga priser klarar vi heller inte av att genomföra den elektrifiering av samhället som modernisering, digitalisering och ett hållbart klimat kräver.
Föreställningen att det är Rysslands invasion av Ukraina som har skapat de svenska problemen är inte bara fel i sak utan också ett hinder för det omtänkande nu som krävs. Även om utvecklingen i omvärlden förstärker våra problem är det vi själva som har skapat dem. Flykt från ansvar får inte rättfärdiga fortsatt ansvarslöshet.
En haverikommission bör granska fyra utgångspunkter för energipolitiken.
Den första är tesen om att det är bra med höga elpriser och att brister i produktionskapacitet därför inte spelar någon roll.
I själva verket behövs en ökad elanvändning för att minska den fossila energianvändningen, stärka svensk konkurrenskraft och påskynda klimatomställningen. Elenergins högre energieffektivitet jämfört med fossila bränslen understryker de generella fördelarna med samhällets elektrifiering.
Den andra utgångspunkten har varit att det inte spelar så stor roll att man avvecklar kärnkraft, som funnits tillgänglig, eftersom den lätt kan ersättas av naturgas eller av vindkraft, som kan bli tillgänglig i framtiden.
Tron att naturgas kunde ersätta kärnkraften dominerade 1990-talets debatt om kärnkraftens avveckling. Vindkraften har de senaste decennierna utpekats som en annan ersättningsmöjlighet. Det är fel. Visserligen kan vindkraft liksom solkraft tillföra viktig produktion av el, inte minst om vi är uppkopplade till en europeisk elmarknad som gör det möjligt att avsätta elen när den kan produceras. Men regeringarna Löfven och Andersson har systematiskt blandat samman kraftproduktion som är stabil och planerbar med sådan som är instabil och inte planerbar med små volymer. Det är en del av haveriet vi nu ser.
En haverikommission bör därför analysera de politiska förutsättningarna som har format prisbildningen och favoriserat en elproduktion som är beroende av kortsiktiga väderförhållanden framför en bredbasig kapacitet för elkraft som säkrar att el alltid finns tillgänglig. Den bör granska de analyser som har legat till grund för politiska satsningar på de olika kraftslagen och de ekonomiska förutsättningar i form av skatter, avgifter, subvention av distribution, leveranskrav och regelsystem som har lagt grunden för kalkyler och prissättning.
En tredje utgångspunkt som bör granskas har varit sammanblandningen av mängden av el som kan produceras över året med tillgången på kapacitet att producera el vid varje enskilt tillfälle. Att använda överskottet av el över året som ett argument mot behovet av mer planerbar kraft är som att säga att höstens regn eliminerar problemen med vårens torka.
En haverikommission bör i det sammanhanget granska besluten, från utformningen av prismekanismer till styrning av företagen, som har legat till grund för avvecklingen av de två reaktorerna i vardera Ringhals och Oskarshamn. De motsvarade mer än 10% av kapaciteten för 2021. Avvecklingen har bedömts ge en ökning av jämförbara CO2-utsläpp för åren fram till och med 2025 med minst 8 miljoner ton CO2, en mängd som ska ses mot bakgrund av att de årliga utsläppen från svensk industri är drygt 15 miljoner ton.
En fjärde utgångspunkt är betydelsen av den europeiska elmarknaden. Det är en fördel att vi finns integrerade i den europeiska elmarknaden. Vi kan enkelt importera el för att täcka egna underskott och genom exporten kan vi få större nytta av vindkraft och därmed bättre framtidsförutsättningar för denna.
Men indelningen av elområden gjordes i en annan energipolitisk situation. Fyra avvecklade reaktorer i södra Sverige, har bevisligen skapat stora obalanser. Avvecklingen av planerbar elkraftsproduktion i södra Sverige strider mot
logiken som vår elförsörjning byggde på när elområdena infördes. Indelningen gjordes utan tillräcklig analys av vad europeisk lagstiftning verkligen krävde. Men allvarligare är att den sedan dess heller inte har analyserats utifrån de förutsättningar som tillkommit genom avveckling av kärnkraft och kraftvärme som gjort att det finns en stor brist på kapacitet att producera el i södra Sverige.
En haverikommission bör utveckla hur statens mycket monopolvinster på tiotals miljarder för konstlat höga priser, moms på dessa, överföringskostnader och elområdenas skilda priser kan användas för att skapa en likvärdig elmarknad som kompenserar hushåll och företag för politikens felsteg.
Det är dags att utkräva ansvar och klargöra vilka energipolitiska förutsättningar som måste skapas för ett långsiktigt stabilt elsystem och möta de omedelbara problemen med extrema priser och de riskerna för elransonering. Därför behövs en haverikommission.
Gunnar Hökmark,
Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker. I Europaparlamentet deltog han i ett antal av de lagstiftningsprocesser som lett fram till den europeiska elmarknaden.