Svd ledare, publicerad den 17 december 2023
Vi lever vi i en värld där hoppet plötsligt har kommit att kännas naivt. Det är som att vi accepterar att världens onda krafter har taktpinnen och att det är upp till oss andra att uppgivet anpassa oss till dem.
Men det enda realistiska som finns är att verkligheten ständigt förändras, och att den förändras utifrån de tankar och ideal som dominerar. Det kan ibland ske i den värsta motvind. Rysslands krig i Ukraina, Hamas massaker och det krigets elände man skapat, Irans hot mot omvärlden och Kinas allt värre repression, inrikes och utrikes, är bara några exempel. I det perspektivet är föreställningen om att autokratin och diktaturen skulle vara starkare, effektivare eller helt enkelt vinnande frihetens kanske främsta fiende.
Tänk om det i stället vore så att den fria världens länder förenade sig bakom insikten att det är demokratins överlägsenhet som är vår främsta styrka. Om vi i de konflikter vi ser framför oss satte demokrati och frihet som avgörande rättesnören för hur vi gemensamt ska förhålla oss.
Vi gör det faktiskt redan gentemot Ryssland och dess krig i Ukraina. Och det har gett en väldig kraft. Det har samlat Europa och marginaliserar dem som på olika sätt vill gå Putins ärenden.
Tänk om vi nästa år får se en samlad fri värld som är Den Fria Världen. Samlad mot förtryck och despoti.
Det skulle kunna vara avgörande för att ge ett hopp bortom det krig som nu plågar israeler och palestinier. Tänk om vi nästa år på allvar ställde demokratin som en avgörande förutsättning för dem vi vill stödja i arbetet för fred.
Då skulle vi inse att den iranska regimen är ett hot mot varje fredslösning och att vi måste stödja dem som lever under dess förtryck. Fred är nämligen enbart möjlig om vi får respekt för demokratin, och om de som frestas gå en annan väg inser att de aldrig kommer fram. Tänk om vi vore så tydliga i kravet på demokratin att allt fler palestinier insåg att Hamas och Hizbollah aldrig kan bli en del av en fredlig lösning, eftersom de med våld förtrycker dem som vill få sin frihet och hatar den fred som är en förutsättning för två stater.
Tänk om demokratin blir till det grundläggande kravet för fredsprocess mellan Israel och palestinier, att demokratier inte längre kompromissar om den tanken och heller inte blundar för den antisemitism som bland Israels fiender föder hatet och våldet. Tänk om vi som står för demokratin också stod för den, där den behövs mest. Det är inte alls naivt. Det är så verkligheten förändras. Och hoppet skapas.