De yttre hoten kräver ett enat och starkt Europa

Säkerhetspolitik ska ge stabilitet när omvärlden förändras, inte förändras när hoten blir verklighet. Som medlemmar i Nato har vi en säkerhet som vi inte får underminera, ett ansvar som vi inte får skapa misstroende mot och en gemenskap som är den fria världens. Nu måste vi vårda detta medlemskap och bidra till ett säkrare Europa och en friare värld. 

På samma sätt som när Robert Schuman 1950 lanserade sin vision om ett nytt europeiskt samarbete står vi i dag74 år senare inför en ny definierande utmaning. Då var det för att efter ett krig samla Europa för att göra framtida krig mellan europeiska nationer omöjligt. Nu gäller det att samla Europa för att avvärja yttre hot om krig. I den ansatsen behöver vi säga vägar för att återknyta Storbritannien till det europeiska samarbetet.

Det mest uppenbara är att om Ryssland inte besegras i Ukraina kommer nya gränser att hotas. Den krigföring i gråzonen som Ryssland redan i dag genomför mot Europa kommer då följas av mer konventionella militära hot och krigshandlingar. Putins syn på Rysslands historiska roll, på omvärlden och på vad som rätteligen bör stå under Moskvas kontroll säger oss, tillsammans med omvandlingen till krigsekonomi, att dessa hot är reella. 

Den tvekan som den amerikanska kongressen uppvisat när det gäller Ukraina ger en föraning om de förutsättningar som kan komma att gälla i det fall USA får en ny president. Donald Trumps hot om att lämna allierade i sticket riskerar att leda till en världsordning där USA inte längre står i ledningen för den fria världen. 

På den globala scenen har Kina i dag skaffat sig en maktposition som handlar om både ekonomisk och militär styrka förenad med diktaturens logik och syn på våld. Den kinesiska krigsmakten har en supermakts styrka och förenar sig kring Arktis med Ryssland.

Ser vi till Rysslands och Kinas agerande i Afrika och Irans aggression i Mellanöstern ser vi en än mer hotfull värld. Utan ett Europa som med kraft kan stå upp för internationell rätt riskerar vi en värld i moraliskt förfall.

Allt detta visar på europeiska utmaningar som gör den i svensk Europadebatt återkommande tesen om behovet av en EU-kritisk politik både irrelevant och farlig. Den politik som vi ogillar bör vi liksom i varje annan demokrati ställa mot den som behövs istället för att underminera Europas förmåga att agera gemensamt. 

Gunnar Hökmark

Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker