Hoppa till innehåll

De nordiska länderna måste visa världen hur lyckade demokratier fungerar

  • av

Göteborgs-Posten Debatt, publicerad den 25 januari 2024

Efter Trumps installationsavtal framstår det som klart att vi lever i en tid då Nordismen behöver återuppstå som en modern politisk kraft. Den föddes under det tysk-danska kriget, när Henrik Ibsen fångade många nordbors känslor i parollen ”En bror i nød, hver mand på dekk”. Den fick en återfödelse i erfarenheterna från andra världskriget med att Finlands sak var vår, svenskesuppe till norska barn och danska flykten över sundet.

I decennierna som följde fortsatte vardagsintegrationen. Vi rör oss fritt över gränserna. För de flesta företag är Norden hemmamarknad. Likheterna, i kultur, värderingar och samhällssystem, förenar samtidigt som våra skillnader är en styrka. Våra ekonomier är närmast perfekt komplementära. I internationella rankingar om allt ifrån hälsa, lycka, livskvalitet, innovationsklimat eller demokrati är nordiska länder i topp.

Men i vår självbild är vi fortsatt små och obetydliga. Världens relativa försämring och vår faktiska styrka kräver att vi omprövar den. För tillsammans är nordiska länderna en G10-ekonomi. Vi har några av världens största naturtillgångar. I forskning, vetenskap, utbildning och internationellt företagande spelar vi i ligor långt över vår befolkningsstorlek. Språkliga, kulturella och ideologiska barriärer är långt mindre mellan våra länder än vad många andra har internt. Vi tillhör världens mest stabila demokratier och öppna ekonomier.

Handlar resolut

I vårt stöd till Ukraina har vi visat potentialen i vår gemensamma ekonomiska, moraliska och politiska styrka, när vi handlar resolut och gemensamt. Det manar till efterföljd på fler områden.

I en tid då mäktiga diktaturer blir allt mer hotfulla, samtidigt som stora demokratier försvagats måste Norden ta plats som geopolitisk kraft och globalt föredöme. Det gäller än mer då USA under den nya administrationen söker sig inåt och skapar osäkerhet. För att leva upp till vår potential, måste de nordiska länderna samla sig kring en gemensam agenda för utrikespolitik, försvar, innovationsklimat och främjande av demokrati. Den kan bestå av ett antal delar:

För det första, att utnyttja vår gemensamma politiska och ekonomiska styrka. Storbritannien står i dag utanför EU och präglas av vilsenhet i kölvattnet av Brexit. Frankrike plågas av polarisering. Länder som Ungern sviker i försvaret av demokratin. Tyskland kommer med en ny regering förankrad i den politiska mitten behöva en partner för att göra Europa starkt och konkurrenskraftigt. Med ”svenska” reformer av kapitalbeskattning i hela Norden och fortsatta reformer för företags- och investeringsklimatet, kan vi bli ett centrum för innovation och riskkapital. Vi kan visa vägen till europeisk förnyelse.

För det andra måste vi, tillsammans med likasinnade, genom utvidgning och aktiv utrikespolitik, utveckla EU till en global kraft för demokrati, handel och mänskliga rättigheter. I ett Europa av splittring och dåligt självförtroende, kan Norden inspirera och visa på demokratins överlägsenhet.

För det tredje måste vi inom Nato, och i nära samarbete med de baltiska nationerna, utveckla försvarsförmågan. Vi kan och måste visa att vi är kapabla och bestämda om att värna friheten såväl i Arktis som Östersjön.

För det fjärde bör vi sträva efter att integrera den nordiska försvarsindustrin. De nordiska länderna har en stor och avancerad försvarsindustri. Det bidrar till vår styrka och integritet. Osäkerheten om USA vill använda handel eller militär förmåga som förhandlingsfaktor i krav på nordiska länder eller på Europa gör att vi måste bidra till en starkare och konsoliderad europeisk försvarsindustri.

För det femte så kan Norden sätta en agenda för ett Europa som blir centrum för internationella handelsförhandlingar och handel. Ju mer vi utvecklar Europas handel desto mer utvecklar vi europeisk välfärd och Europas geopolitiska kraft. Om USA vill handla mindre ska Europa sträcka sig längre, för ekonomiska och politiska relationer till stöd för en rättsordning där varje stat respekteras.

Hur man än mäter, är de nordiska länderna bland de bästa och lyckligast lottade i världen. Det ger våra samhällen en viktig roll i att verka för de värden som tagit oss dit och visa på ett alternativ till imperialistisk dominans, nationalistisk isolationism och politisk polarisering. Nu behövs alle man på däck.

Gunnar Hökmark, ordförande tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker

Odd Eiken, ordförande Arvid Lindmanstiftelsen