SvD Ledare, publicerad den 7 januari 2024
Ukraina har förvånat och imponerat på en hel värld genom sitt försvar, sin motståndsvilja och sitt mod att stå emot en av världens starkaste militärmakter. Hade de ryska trupperna knäckt motståndet de första tre dagarna av angreppet, såsom var planen, hade den ukrainska regeringen eliminerats, och det förtryck och den sataniska brutalitet som vi sett i de ockuperade områdena rått i full skala i hela Ukraina. Ukraina hade inte längre existerat som en självständig nation. Ukrainare hade mördats och deporterats i industriell skala. Ukrainsk kultur och identitet hade förbjudits och förryskningen hade varit i full gång. Det vet vi, för det har redan hänt i de ockuperade områdena.
Det hade varit en framgång för den ryska regimen i dess tydligt markerade avsikter att kontrollera och behärska än större delar av Europa.
Därför begränsar sig vårt stöd till Ukraina inte till solidaritet med Ukraina. Det handlar i lika hög grad om oss själva och om försvaret av Europa, Sverige och vår säkerhet. Om Ryssland vinner i Ukraina stannar inte kriget där. Tvärtom, då har kriget belönats med sitt byte och fria människors offer. Och Putin kan samla kraft för nästa byte.
Det finns därför inget fredsavtal med den ryska regimen som ger fred, bara styrka som tvingar despotin att respektera gränser. Ryssland har inte hållit något fredsavtal och inte respekterat den internationella rätt som är grunden för fred. Regimen ljuger inför den ryska befolkningen och inför omvärlden. Det är enbart Europas vilja och förmåga att försvara demokratin mot despotins ändlösa krav som kan ge oss fred och värna vår frihet.
Det ukrainska folket har lyckats med mer än någon kunde tro. Rysslands anfallsarmé har eliminerats med mer än hälften av sin förmåga i form av soldater och materiel. Stora delar av de områden som ockuperades tidigare har återtagits. Ryssland kan inte längre använda Svarta havet för sin flotta. Dagligen stupar tragiskt nog närmare tusen ryska soldater i den dödsmaskin som den ryska ledningen för krig med. Att Ukraina inte lyckats ännu bättre mot de ryska trupperna beror inte på Ukrainas tillkortakommanden, utan på att vi andra, vars frihet nu försvaras av Ukraina, inte givit dem tillräckligt stöd.
Det är som att vi fortfarande intalar oss att det enbart handlar om Ukraina. Men så är det inte. Sanningen är att när vi deklamatoriskt säger att vi står bakom Ukraina, säger vi också som det är: att Ukraina står framför oss.
Och hade vi insett att kriget ytterst handlar om vår frihet, våra liv, våra städer, våra elnät, vår industri och våra hem, hade vi inte tvekat att agera för att så snabbt som möjligt och med största möjliga förmåga producera ammunition, Gripenplan, Archers, stridsfordon och bistå med stridsvagnar. Vi skulle inte göra försvaret till en fråga om en fredstida budgetmangling, eller produktionen av livsavgörande ammunition till en byråkratisk upphandling. Vi skulle agerat med full kraft för att försvara vårt samhälle.
Om kriget tog fler steg vidare in i Europa, vore priset i form av människoliv, förstörelse och uppoffringar oändligt mycket högre. Den ryska regimen har visat att den inte bryr sig om vare sig avtal eller politiska hänsyn. Den har sänkt tröskeln för att angripa andra. Vill vi stoppa kriget kan och måste vi göra det nu. Det är därför vi återigen samlas i dag, måndag klockan 12, och kommande måndagar på Norrmalmstorg i Stockholm och på många andra ställen i Sverige. Tills Ryssland tvingas ge upp sitt krig.
Gunnar Hökmark