Expressen Debatt publicerat den 23 februari 2022.
De ryska stridsvagnarna rullar in över gränsen till Ukraina. Det är resultatet av en lång tids mobilisering vid den ukrainska gränsen efter de krav och hot som Putin riktat mot Europas länder att acceptera en rysk intressesfär där också Sverige skulle ingå. Det kommer tyvärr inte som någon överraskning för någon annan än de fåtaliga som vill förstå Putin.
Det är dagen efter att den ryske diktatorn har förklarat att utbrytarregionerna i Ukraina erkänns som självständiga stater av Moskva. Det sker efter åratal av rysk krigföring med irreguljära förband i sydöstra Ukraina.
En glasklar invasion
Mer än 130 000 soldater har nu i månader stått och stampat i sina förband väntande på marschorder. Det sker som sagt inte som någon överraskning utan som en konsekvens av en lång tids hot, aggressiva utfall och retorik om att Ukraina egentligen inte är en stat och en massiv upprustning som en hel värld med stort allvar hoppats inte skulle ske. Europas ledare har gång på gång överlagt om vad man ska göra om det händer.
Och så sker invasionen. Det är en glasklar invasion. Ett annat lands militära förband invaderar ett annat land. Syftet är att ta kontroll, ockupera och annektera.
Vad hände på presskonferensen?
När Sveriges statsminister på en presskonferens som hon kallat till om det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Europa får frågan om detta är en invasion kan hon inte svara.
Hon försöker lite valhänt hävda att det är en kränkning av folkrätten, vilket det sannerligen är, men långt mer än en kränkning av Ukrainas gräns. Hon ber att få återkomma med en definition av vad en invasion är och blickar vädjande mot medarbetare ute i kulisserna. I slutet av denna uppvisning i handfallenhet får hon en lapp i handen där hon läser att hon ska kalla det en aggression. Det är självfallet sant. Det är en aggression och det är en kränkning men det är så uppenbart något långt mer – nämligen en invasion.
Har förberetts i månader
Så när Sveriges statsminister ska redovisa regeringens hållning till det krig som Putin inlett genom att invadera Ukrainas territorier – i en kränkning av internationell rätt och i en aggression som riktar sig mot Ukraina i form av en invasion – kan inte Magdalena Andersson beskriva vad som sker framför ögonen på henne och hela världen.
En sedan månader förberedd invasion av ett annat land, ett krig mot Ukraina och mot den europeiska fredsordningen, eskalerar nu i form av att rysk trupp tar territorium i ett annat europeiskt land i besittning. Och Sveriges statsminister vet inte vad hon ska kalla det och kan inte ens med en given lapp i handen klargöra att det handlar om en invasion.
Förstår hon ens allvaret?
Om hon inte vet vad som händer, hur ska hon då förstå allvaret i det som sker?
Om hon inte kan beskriva det som nu sker som att Ryssland invaderar ett grannland, efter att ha hotat oss alla att underkasta oss den ryska intressesfären, hur ska hon då veta hur vi i Sverige ska förhålla oss till detta brott?
Och hur ska hon kunna dra rätt slutsatser för svensk del vad gäller försvarspolitik och säkerhetspolitik när hon tror att invasionen inte kan ses som något mer allvarligt än en kränkning?
Hur ska hon kunna ha den politiska beslutsamheten för att inse att vårt försvar nu måste stärkas? Att vi inte bör utesluta närmare samarbete och medlemskap i den allians som är grundbulten för demokratiska nationers säkerhet i vår del av världen?
Saken är att hon inte har förstärkt försvaret utan än så långe avvisat sådana krav. Och hon har avvisat till och med tanken på att vi kan gå med i Nato. Kanske för att hon inte inser att aggressionen och kränkningen är en invasion av ett annat land.
Det var ingen bra dag för Magdalena Andersson och det var en dålig dag för Sverige.
Gunnar Hökmark
Ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare moderat Europaparlamentariker