NT Krönika, publicerad den 9 november 2026
För de republikaner som trodde att stödet från Trump var en segerbiljett har det nu blivit klart att Trumps stöd är en belastning. För alla de republikaner som i kongressen och i delstaterna har hukat inför Trumps fördömanden och inför risken att få Musks miljoner emot sig står det nu klart att de klarar sig bättre själva och med distans till Trumps vanstyre. Trump är nu vad han själv nedlåtande kallat andra: en ”loser”. Den insikten etsar sig nu fast i amerikansk politik.
I omvärlden är skadorna av Trumps politik bestående. Det förtroende som USA under decennier byggt upp som den fria världens ledare och som ett land för frihet finns inte längre. USA framstår i dag som en opålitlig eller rent av fientlig allierad, för många en allierad bara till namnet och inte till gagnet. Det är till skada för stabilitet och säkerhet världen över.
Än viktigare är att inse att den amerikanska utrikespolitiken inte ändras med anledning av mellanvalen. Den ligger kvar i Trumps händer, och risken är snarare att Trump i utrikespolitiken kommer att ta igen det han förlorat i inrikespolitiken. Narcissismen och storhetsvansinnet riskerar nu att få utrikespolitiken som sitt enda gångbara fält.
Han kommer fortsatt att se på Putin som en god vän och en ”humanitär” person, och han kommer fortsatt att vilja göra avtal som bygger på det autokratiska synsättet att de ska gynna den egna ekonomin och det egna landet, inte grundläggande principer för demokrati och fred.
Han kommer med stor säkerhet fortsatt vilja tvinga på Ukraina en fred på ryska villkor, vilket är ett hot mot inte bara Ukraina utan också Europas säkerhet.
Det planlösa kriget mot Iran kan mycket väl komma att intensifieras, med fortsatta konsekvenser för stabiliteten i Mellanöstern och för sjöfarten i Hormuzsundet. Om han avslutar stödet till Israel, som han redan utlovat, kommer Israels fiender att se nya möjligheter.
Han kommer fortsatt att se Europa som någon slags fiende, medan han respekterar diktaturer.
Allt detta har och kommer att ha betydelse för svensk och europeisk säkerhet. Rysslands krav och hot utöver kriget i Ukraina riktas i dag mot länderna kring Östersjön. Med en amerikansk president som gör amerikanska säkerhetsgarantier till Europa osäkra kan Ryssland med stor säkerhet vilja både öka intensiteten i bombningarna av Ukraina och trappa upp den dolda krigföringen och statsterrorismen mot Europa, däribland mot länder som Sverige.
Europa lever i dag i en farligare tid än för bara några år sedan, en tid som i sin tur var långt farligare än den svenska försvarspolitiken utgått ifrån. Och även om Trump inte kommer att vara kvar efter presidentvalet 2028 har han, oavsett efterträdare, vridit logiken för amerikansk utrikespolitik mot ett mindre globalt ansvarstagande.
Det innebär att målet om 3,5 procent av BNP till det svenska försvaret är överspelat. Vi kommer att behöva höja anslagen betydligt mer för att utveckla det luftvärn och den kontroll över luften och havet som vi behöver, liksom den militära förmåga som krävs för att värna viktiga regioner i Sverige och Natos gränser mot öst. Vi måste också börja frigöra oss från beroendet av USA när det gäller rymdkapacitet, avancerade underrättelsesystem och digitala moln.
Hoten mot vår del av världen har ökat snabbare än den svenska försvarspolitiken har förändrats. Vi ser det i form av den växande dolda krigföring som Ryssland genomför, och vi ser det genom det stöd som det ekonomiskt betydligt starkare Kina ger Ryssland.
Sverige behöver en regering som förstår detta och som inte föredrar att blicka mot andra delar av världen. När den respekt för gränser som följde av den europeiska säkerhetsordningen har fallit måste respekten nu byggas upp genom våra egna insatser i samarbete med övriga Norden och våra allierade.
Gunnar Hökmark