DI debatt, 22 oktober 2026
Däremot kom Magdalena Andersson bara sex dagar senare, det vill säga på valdagen, att i en intervju med den internationella medieaktören Politico presentera sina uppfattningar om den utrikespolitiska strategi hon tänkte sig att en regering med henne som statsminister skulle följa. I intervjun kritiserade hon regeringen Kristersson för att ha alltför stort fokus på Östersjöregionen och ville i stället lägga större fokus på det hon kallade ”the Global South”.
Uttalandet skapade debatt om att Sverige, i en tid av krig i vårt närområde och växande ryska hot mot just Östersjöregionen, skulle fokusera mindre på vårt grannskap och mer på världen längre bort. Därefter lade medarbetare till Andersson hennes uttalande till rätta och sade att hon inte alls avsåg att kritisera ansträngningarna för att stärka arbetet i Östersjöregionen. Med andra ord menade hon egentligen motsatsen till vad hon hade sagt. Om så är fallet är det bra, men skadan var redan skedd genom att Magdalena Andersson hade skapat osäkerhet om Sveriges ambitioner i vårt närområde och om vår och våra grannars säkerhet.
Mot den bakgrunden finns det ett allmänt intresse av att få klarhet i vad som stod i den utrikespolitiska strategi som skulle ha presenterats men som aldrig kom till väljarnas kännedom. Är strategin det Magdalena Andersson har sagt, eller är den vad andra socialdemokrater säger att hon egentligen menade?
Om Socialdemokraterna nu, genom bland annat Centern, börjar få stöd för bildandet av en socialdemokratisk enpartiregering innebär det att utrikes- och säkerhetspolitiken ligger helt i händerna på en sådan regering och Magdalena Andersson. Regeringen leder utrikespolitiken och har mandat att göra det på egen hand, medan all lagstiftning är riksdagens ansvar.
Det är uppenbart att en utrikespolitik utformad av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle få konsekvenser för svensk säkerhetspolitik, även om man utgår från att V och MP tills vidare accepterar det medlemskap i Nato som de röstade emot.
Hur detta medlemskap utvecklas är avgörande för svensk säkerhet och för vår förmåga att bidra till ökad säkerhet i norra Europa. MP och V har starka synpunkter på en lång rad frågor som rör innehållet i vårt medlemskap och den linje vi ska föra som medlemmar.
Socialdemokraterna har däremot gett fullt stöd för den utveckling av Nato-medlemskapet som regeringen Kristersson genomfört liksom för den förstärkning av försvaret som inleddes efter valet men har däremot notabelt nog ifrågasatt och gått emot finansieringen. Andersson har vidare genom olika uttalanden själv bidragit till allvarlig osäkerhet om sin syn på Sveriges deltagande i diskussionen om europeisk kärnvapenavskräckning.
Framför allt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har genom åren visat sig förlåtande eller till och med stödjande gentemot olika typer av diktaturer och enpartiregimer. Den socialdemokratiska regeringens vänskapsbesök i Iran 2017 är ett exempel. Samtidigt har man i Mellanösternfrågor utvecklat en direkt fientlig politik gentemot staten Israel och erkänt ett Palestina under ledning av Hamas och Fatah.
Anderssons uttalande om att utveckla närmare relationer med det ”globala syd” handlar i praktiken om en återgång till 1970-talets utrikespolitik, med närmare politiska allianser med regeringar och regimer som i dag står Ryssland nära och som står långt ifrån den liberala demokratins värden.
Om Socialdemokraterna ska bilda en egen regering, vilket sannolikt är förhoppningen när det visar sig att det rödgröna block man gick till val på inte existerar som regeringsalternativ, är det av allmänt intresse att veta hur den i praktiken hemliga utrikespolitiska strategin ser ut. De partier som tänker sig att lägga ner sina röster för att släppa fram en sådan regering har i allra högsta grad rätt att veta vilken utrikespolitik de därmed ger mandat till.
Väljarna som trodde att det fanns ett regeringsalternativ har i sin tur också en legitim rätt att få veta hur Socialdemokraternas utrikespolitiska strategi ser ut. Kravet bör därför riktas till Socialdemokraterna: Lägg fram den strategi som ni valde att inte presentera före valet.
Även om den socialdemokratiska utrikespolitiska strategin inte bedömdes tåla offentlighet under valrörelsen finns den. Den fanns den 7 september och den kom till uttryck i Magdalena Anderssons uttalanden den 13 september. Det är inte för mycket begärt att den nu ges offentlighet före nästa statsministeromröstning.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare ledamot av Europaparlamentet