NT krönika, publicerad den 12 oktober 2026
Det innebär ett uppbrott från alla de reformer som följde på krisen efter 1980-talets ansvarslösa politik och blev brett accepterade av de olika regeringar som Sverige har haft sedan dess. Det har lett till stabila ekonomiska förutsättningar som gjort att reallönerna stigit med mer än 50 % sedan 1995. Nu vill S göra allt detta ogjort, med V som vill socialisera ännu mer och MP som vill avveckla istället för att utveckla. Till detta kommer att dessa partier, i en tid av stora säkerhetspolitiska utmaningar, är så splittrade i dessa frågor som man kan bli.
Det finns ingen grund i valresultatet för en sådan regering och en sådan politik.
Socialdemokraterna fick i valet sitt sämsta resultat sedan den allmänna rösträttens införande. Vänsterblocket i sin helhet blev inte bara mer vänster, det är också i en tydlig minoritet i riksdagen. Den svenska riksdagen har en stor icke-socialistisk majoritet. Moderaterna blev det största icke-socialistiska partiet samtidigt som alla de borgerliga partierna gick framåt.
Det måste ses som ett viktigt resultat av valet. Det innebär ett stöd för den förda politiken men också för en reformpolitik för företagande, marknadsekonomi och minskat fossilt beroende.
Det är ur detta perspektiv svårt att se varför Magdalena Andersson, efter en historisk tillbakagång och med ett vänsterblock i minoritet, ska få stöd för en vänsterregering som i bästa fall till någon del kan balanseras av Centern.
Den osäkerhet i utrikes- och säkerhetspolitiken som följer av en sådan regering skulle inte gynna Sveriges säkerhet i en tid då krig råder i Europa och hoten riktar sig även mot oss. Magdalena Anderssons utspel nyligen i internationella medier om att hon, i en tid av växande hot mot vår del av Europa, vill skifta fokus för utrikespolitiken bort från Östersjöregionen till förmån för världen långt bort är ett varnande exempel på vad en sådan regering kan göra.
I en tid av växande antisemitism är det allvarligt att ett parti infekterat av rå antisemitism ska påverka regeringspolitiken. Redan nu ser vi tecken på att en socialdemokratiskt ledd regering skulle återfalla i den anti-israeliska politik som var fallet från 2014. Det är att ge de antisemitiska krafterna i Sverige vind i seglen.
Alternativet är en agenda som fullföljer det som varit obestridliga framgångar under regeringen Kristersson – i form av säkerhets- och försvarspolitik, minskad brottslighet, ny energipolitik och stark ekonomisk utveckling – och samtidigt lägger grunden för Sverige som innovationernas och tillväxtens land i Europa.
Det innebär en politik för företagande som ger fler jobb och en dynamisk arbetsmarknad. Det är så segregationens krafter i form av hedersförtryck och skuggsamhällen övervinns. Det kräver en agenda som ser invandrare som individer och inte en där de kategoriseras utifrån grupp eller kollektiv. Den invandringspolitiska stramheten kan förenas med öppenhet och respekt för varje individ som kommit hit. Det kan enkelt nog i ett första steg ske genom att de tre partier som regerat under föregående mandatperiod fortsätter, men nu i samverkan med både C och SD utanför regeringen.
C kan garanteras en inriktning mot företagande som gör att hela landet kan leva, en dynamisk arbetsmarknad och en migrationspolitik som ser till individ och inte grupp. SD kan fortsatt bidra till icke-socialistisk politik, stram invandring, bättre tandvård och sjukvård samt en konsekvent politik för att bekämpa brottslighet.
Svårare än så behöver det inte vara.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker