DI debatt, slutreplik publiserad den 28 september 2026
Istället hävdar han att jag skapar osäkerhet om svensk utrikespolitik genom att lyfta fram vad hon sagt; att regeringen Kristersson haft för mycket fokus på Östersjöregionen. Om det är en omedveten eller sofistikerad kritik av hans partiledare vill jag låta vara osagt.
De som läste Politico i veckan kunde nämligen läsa att Magdalena Andersson där kritiserade Kristersson för att, enligt henne, ha haft för stort fokus på Östersjöregionen: “criticized Kristersson for, in her view, focusing too much on the Baltic region and ignoring ‘the global south,’ where Europe needs allies.” Hon sade sig därför vilja föra en ny utrikespolitik, vilket hon beskrev med orden ”Sweden is back”. I stället för att som är det normala signalera enighet och utrikespolitisk kontinuitet ville hon ge bilden av en ny inriktning och oenighet.
Det är svårt att tolka det hon sa som något annat än en ny politisk linje, som ska fokusera mindre på Östersjöregionen och våra grannar och mer på andra delar av världen. Det är sannerligen inte jag som skapar osäkerhet om den svenska linjen genom att i svensk debatt ta upp vad en kandidat till statsministerposten säger i internationella medier.
I en tid då vi får allt fler rapporter om ryska hot och planer på att utvidga krigföringen i Ukraina till andra delar av vårt närområde – Östersjöregionen – är det i det närmaste ansvarslöst av en förhoppningsfull statsministerkandidat att ge bilden av att hon vill nedprioritera detta område till förmån för delar av världen längre bort.
Självklart väcker det oro i de länder som Andersson säger sig vilja flytta fokus från. Det väcker också oro i de huvudstäder runt om i Europa där det finns krafter som vill nedprioritera både stödet till Ukraina och viljan att sluta upp bakom ett starkt försvar mot ryska hot i vår del av Europa.
Ett fortsatt starkt fokus på och engagemang för vårt närområde står inte i motsatsställning till utvecklade relationer med andra delar av världen. Som jag påpekade har Sverige varit drivande för de handelsavtal med andra delar av världen som EU har slutit de senaste åren, trots motstånd i Europaparlamentet från Hultqvists rödgröna partner. Samma sak gäller de frysta ryska tillgångarna.
Sverige har varit drivande för att dessa ska ges till Ukraina. Därför är det farligt att, som Andersson gjorde i intervjun, ge bilden av att hon står för en ny linje som minskar behovet av annat stöd till Ukraina. Så länge tillgångarna är låsta måste Sveriges linje vara klar: Vi ska se till att Ukraina får det stöd som behövs.
Det är bra att Hultqvist klargör att S står fast vid sitt stöd för det som numera är en enig svensk säkerhetspolitik, med vårt medlemskap i Nato. Det tvivlade jag inte på, men det är bra att han klargör att detta ligger fast oavsett samarbetet med Mp och V.
Men det hade varit på sin plats om han åtminstone hade försökt förklara det Andersson faktiskt sa, eftersom det var vad min artikel handlade om. Allra bäst hade varit om han klargjort att hon inte menade vad hon sa. Nu undviker Hultqvist att kritisera sin partiledare för det uttalande som vår diskussion gäller. Han nämner det inte ens, trots att det var de min kritik gällde.
Den tystnaden är i grunden en förödande kritik av Anderssons formulering. Det bästa hade om han, eller egentligen Andersson själv, hade sagt att Sveriges fokus på våra baltiska grannar och Östersjöregionen ligger fast och inte är föremål för minsta förändring. Om Andersson får tillfälle att bilda regering får vi hoppas att det efter den här debatten kommer att göras klart.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker